Återbruk i fler än en bemärkelse

Ett fuse (ihopdraget fähus, det vill säga en ladugård) har olika avdelningar. Det var jag inte fullt medveten om innan jag flyttade hit, trots att min morbror hade djur. Bland annat hittar vi portn, lire, höladun, måsahuset och göningsrummet. Det vill säga ladugårdsporten, lidret, höladan, mosshuset och gödningsrummet. Det sistnämnda har fortfarande en hel del, minst trettio år gammal välbrunnen hästskit, kvar i sig. Förra året, när vi gjorde i ordning våra pallkragar, använde vi lite sådant (men alldeles för lite). Då var mest torrknulor. Nu har vi en mindre sjö av smältvatten där inne och torrknulorna påminner mest om finfin mylla. Det är kanske inte så näringsrikt, men bra att jordförbättra vår ultrasandiga sandjord med åtminstone.

Sonen hjälper till med jordförbättringen.

Här har tjälen ännu inte gått ur marken. Pallkragarna har tinat upp, men tar grepen i backen låter det mest ”klonk” och tar tvärstopp. I mina rabatter har trots det några småblad och en knubbig rabarberknopp tittat fram här och där. Det ska bli spännande att se hur mycket som har överlevt – vårlökarna jag satte i höstas kom nog i jorden för sent. Det är problemet när man bor här; jag fick inte vårlökarna förrän i slutet av september, men de skulle nog ha varit i jorden redan tre-fyra veckor tidigare.

Jag har förresten också fått ta del av en trädgårdsritning från 1940, som gjordes till min mans farfar och hans nybyggda hem. Ritningen påminner en del om den som återfinns hos Hålla hus, men i mindre skala (men icke desto mindre mycket ambitiös). Det är enstaka barrträd, rönnhäck, björkar och stort jordgubbsland. De inplanerade grusgångarna ser ut precis som våra och de olika rummen ger inspiration till vår trädgård. Vi behöver framför allt vindskydd, och lite mer rumslighet. Vi har en del jobbiga nivåskillnader att jobba med…