Thailand är ett av de populäraste resmålen för svenskarna. Jag har själv varit där, i februari var det tio år sedan. Jag, min syster och min mor besökte bland annat Phuket och så en ort där en vän till familjen var bosatt: Tak Bai.
Då kändes det som ett sömnigt litet ställe. Vi fick åka och ha engelskalektioner med några av eleverna på den lokala skolan. På husväggarna hängde rader av fisk på torkning (och varken jag eller de andra som var med dit har velat äta torkad fisk sedan dess) och spred en mindre behaglig lukt över dammiga gator. Det hängde stora spindlar i eltrådarna som löpte längst promenadvägen in till byn från hotellet. Vi blev uppassade på skönhetssalong av en blyg kvinna – hennes omsorg fick oss att köpa hela paketet, inklusive hårtvätt och tånagelmålning. Vi åkte till drottningens trädgård (nja, park var det väl snarare) och åkte till en hantverksskola i närheten där de mest fantastiska krukor och urnor tillverkades. På morgonen vaknade man till ”bönkrig”. Södra delarna av Thailand är i huvudsak muslimska områden; de muslimska böneutroparna fick konkurrens av ihärdiga buddhistmunkar. Överröstningsförsöken var mycket goda. Vi åkte därifrån tidigare än planerat, framför allt därför att vi kände att vi som tre västerländska kvinnor inte riktigt kunde röra oss så fritt som vi skulle vilja.
Vår vän blev en morgon, när han tog sin dagliga morgonjoggingtur längst stranden, upphunnen av några lokala poliser. De bad honom att inte springa där längre. Det var inte säkert, bland annat på grund av ett bombdåd utfört av separatister. Sedan dess har konflikten i Narathiwat eskalerat, Tak Bai är skådeplats för en massaker där sju civila sköts till döds och ytterligare 48 kvävdes eller klämdes till döds när de transporterades på lastbilsflak för att fängslas. Detta hände 2004. Så sent som för ett par dagar sedan exploderade en bomb i Narathiwat – det händer i princip dagligen.
Det gör mig ledsen att denna vackra lilla plats är hem till en konflikt som majoriteten av västvärlden inte ens känner till, liksom den obekymrade turismen till andra delar av Thailand. Tystnaden om den konflikten (liksom andra bortglömda inbördeskrig och konflikter, till exempel Angola) är verkligen en påminnelse om hur mediabevakningen av krig och konflikter runt om i världen fungerar.
På bokhyllan i kontoret står en målad vas inköpt på hantverksskolan vi besökte i Narathiwat. Jag minns människorna jag träffade och hoppas att de mår väl, under omständigheterna.
Här kan man läsa mer om konflikterna i Thailand.
Det är oerhört beklämmande med konflikter, väpnade sådana sorgliga, inbördeskrig värst av allt. Det är lätt att bli vanmäktig.