Så här såg det ut för knappt ett år sedan. Då hade vi bott i huset några månader. Sedan dess har förstukvisten blivit lite mer färdig, och vi har restaurerat grusgångarna och den lilla grusplanen framför bron.
Idag kom så Hus & Hem-bilagan i VK med hela två uppslag om vårt hus. Spännande och jätteroligt. Om det är någon ny läsare som halkat in på bloggen via artikeln kan jag passa på och hälsa välkommen! Speciellt roligt är det faktiskt att det är ett hus som är beläget inåt landet, och inte vid kusten, som får platsa i tidningen. Det brukar vara ganska magert med sådant.
Riktigt så välstädat som vi hade det då journalisten Emma var här brukar vi inte ha det direkt. Det är i regel bilar, bollar, nallar, böcker och en och annan rolig kastrull utspridda över köksgolvet mest hela tiden, till exempel. Lite lustigt är att jag, efter att vi haft besök, upptäckte att det hängde en skitig socka på gaveln till sonens spjälsäng (den syns dock knappt på bilden). Jag får se det som en liten blinkning åt det faktum att jag normalt har strumpor och sockar liggandes lite varstans i huset. Men de flesta hann jag plocka undan!
Det här är, framför allt, en blogg om byggnadsvård och om renoveringen av vårt hus som vi kallar Karl-Eriks. Jag föredrar att säga att vi ”renoverar med framför allt traditionella material och metoder”; vi har långt ifrån ett antikvariskt förhållningssätt till vårt hus och en hel del är efter vårt eget huvud och vår smak. Vi har importerat bakelitströmbrytare från Tyskland, vi har ägnat en nästintill anal omsorg åt vissa detaljer, vi har slängt ut fernissade korkmattor men bevarat pärlspontstak och väggpanel. Jag får nog säga att vi är ganska nöjda, om än somliga saker hade kunnat göras annorlunda. Här samsas skurgolv med postmodern konst, Ikea med pappspända tak och fernissade golv, och antikviteter med hemmabiosystem.
Det här är ett projekt som snart nog har pågått i fyra års tid, och som lär pågå ett bra tag till om man tar alla ekonomibyggnader med i ekvationen. Kul är det, men lite kämpigt med småbarn – all heder till de som fixar att renovera med småttingar springandes runt benen. Det klarar vi dåligt…
Hej! Det hade varit spännande att läsa artikeln i VK men den verkar inte finans på nätet. Som du skriver är det bra att det sätts ljus på något i inlandet.
Och en skitig socka visar det verkliga livet som det ska levas…
Hade också tyckt det varit spännande att läsa artikeln. Får läsa här istället.
När det gäller renovering så har vi kommit fram till en sak i alla fall. Det tar ALLTID längre tid än vad vi trott. Och med gamla hus dyker det dessutom nästan alltid upp någonting som man inte räknat med. Nu när vi ska byta fönster så har vi en liten rädsla för vad som ska finnas bakom panelen.
Jag ska se om det går att ordna på något sätt. Om inte annat finns ju alltid bibliotek, de brukar vara duktiga på att ta in lokaltidningar! Journalisten & fotografen Emma har erbjudit några bilder att publicera här, så det tänkte jag i alla fall visa.
Vår tvättstuga var fylld av livet som det kanske inte ska levas, men som det ibland måste levas – fyllt efter magsjukan! Jag brukar inte städa så minutiöst när vi får gäster… Här på bloggen visar ju inte jag heller så mycket av mitt hem, egentligen, det är mest detaljbilder. Kanske är att stöka undan att röja undan en del av sin personlighet, det ytterst privata i ens hem som skiner igenom i en skitig socka på spjälsängen?
Asta, visst är det så. Och jag slås över hur ofärdigt det ser ut hemma hos oss i jämförelse med de andra husen i bilagan. Det sätter ljuset på att det i allra högsta grad är ett pågående projekt, även om vi tycker att vi ”snart är färdiga”… vi har ju fått tapeter på väggarna!