Det är roligt att betrakta sådana som vet vad de sysslar med. Några tips har jag fått på vägen också, som att man ska korrigera för sneda väggar i hörn, där syns korrigeringen minst. Och korrigera, det har han fått göra minsann. Väggarna är skevare än skevast på sina ställen.
I förgrunden skymtar Sandbergs tapet Judith, en kopia av ett 10-talsoriginal. Den är ljuvlig, betydligt ljusare än vad man skulle kunna tro. Kanske inte den bästa tapeten att välja i ett hus med sneda väggar, men det gick ju att korrigera lite hjälpligt.
När äldre herr målare klev in i vårt sovrum utbrast han: ”Det här var en gammal tapet!”. Den är från 1951 och har åldrats med värdighet. Mönstret känns inte speciellt omodernt eller gammalt. Men den har fuktfläckar och fettfläckar och kändes i allmänhet rätt ofräsch.
På den här bilden syns både den gamla och den nya tapeten. Här inne har vi valt tapeten Vera, också den från Sandbergs och också det tryckt med gammal förlaga, denna gång från 20-talet. Mönstren påminner litegrann om varandra, med böljande former. Men framför allt färgen är snarlik och totalt sett ändrar vi inte intrycket i rummet genom att tapetsera om. Det har blivit bra. Vi hade ju funderingar på en annan Sandbergstapet, en mer geometriskt mönstrad, som tyvärr utgick – kanske var det till sitt allra bästa, för att rummet bara känns lite ”renare” är faktiskt hur bra som helst. Som en ödets ironi så släppte Sandbergs sin nya bok Rafaël II – där mönstret Katarina har återuppstått – bara några dagar efter att vi beställt tapeterna.
