Isolera mera eller inte – och våra erfarenheter av linisolering

Handskar behövs inte när man jobbar med linisolering (på rulle, till höger) men däremot när man jobbar med mineralull (också på rulle, till vänster).

På byggahus-forumet har nyligen diskuterats linisoleringen. Byggnadsvårdare hade tydligen avrått ifrån den för att den lätt trasades sönder. Vi hade liknande problem med vår linisolering, men vi löste det, och detta är våra erfarenheter av isolering i allmänhet, såväl gammal som modern, och linisolering i synnerhet.

När vi projekterade utbygget hade jag inte läst speciellt mycket om ”ekotrevlig” isolering annat än en översiktlig artikel om isolering i tidskriften Byggnadskultur. När jag skriver ekotrevlig isolering menar jag alternativ till cellplast och mineralull. Det finns en mindre uppsjö av olika former av alternativ isolering, såsom cellulosa i lösull och skivor, kork, och linisolering. Tyvärr, för hade vi varit mer medvetna om det hade vi valt någonting annat än den mineralull som nu finns i utbyggnaden.

Vi hade turen att ha fått ett nummer av Gård & Torp som hade en väldigt överskådlig artikel om ekovänliga material och dess leverantörer, jag tror att det var nummer 2 2008, när det började bli dags att jobba i timmerhuset. Vi beslutade oss för att beställa en alternativ isolering som hade för ändamålet bättre egenskaper än mineralull, och som var i skivform. Valet föll på linisolering, som byggnadsfirman lätt kunde beställa hem, både som skivor och på rulle. 

Vi har varit kräsna med materialet som ligger under väggar, golv och tak i det gamla timmerhuset. Vi har där velat ha en diffusionsöppen konstruktion, precis som det byggdes. Det innebär att isoleringen ska vara hygroskopisk, det vill säga, ha förmågan att både ta upp och avge fukt. Det är av precis samma anledning som man vill måla med linoljefärg, limfärg eller slamfärg och inte plastfärg – för att man ska tillåta en viss fuktvandring och för att fukt som hamnar i konstruktionen via diffusion och konvektion ska kunna torka upp. Moderna konstruktioner där fuktiga material byggs in i diffusionstäta väggar eller där fukt trängt in i konstruktionen och inte kan torka upp har visat sig vara problematiska.

Mineralull är inte ett hygroskopiskt material och av den anledningen använder man ett ångtätt skikt, en diffusionsspärr, när man använder det som isoleringsmaterial. Trä kan däremot buffra och avge fukt, liksom isolering som cellulosa och linfiber (kolla förresten in Hålla Hus utomordentliga översikt av byggmaterial!). Taket i både nya och gamla delen är isolerat med sågspån, mullbänken grävdes fri från spån och försågs med ett material som är kapillärbrytande (det vill säga att det inte suger upp markfukt), och de nya väggarna har isolerats med linisolering i skivform, liksom där det behövde kompletteras med isolering där utbyggnaden och timmerhuset möttes.

Vår byggare propsade på att få skumma på ett flertal ställen, jag lyckades övertyga honom om att använda lindrev istället. Det går tydligen att lära gamla hundar sitta, ty när vi var färdiga hade han själv fastnat för att använda linisolering i sin egen timmerbyggnad, och de har köpt av oss några rullar lindrev för att använda i andra hus! Patentlösningen för att få till lagom stora bitar av linisoleringen var att kapa skivorna med en rondell, det var effektivast för att få en fin snittyta. Förutom att det var lite bängligt att kapa, upplevde alla att det var ett trevligt material att jobba med, om än lite stickigt och bossigt.

Någon tilläggsisolering i väggarna verkar vi inte ha behov av – i och för sig är huset inte isoleringsfritt; det sitter treetexskivor under fasaden på vissa väggar. Men däremot behövs det mer vindtätning. Det märks när det blåser, då är huset utkylt när vi kommer ner på undervåningen på morgonen. Elda oftare måste vi göra – men värmekomforten är densamma oavsett om det är -30 som i skrivandets stund eller nollgradigt, bara det är vindstilla.

This entry posted in Byggnadsvård. Entry Tags: , , , Bookmark the permalink. 

5 Responses to Isolera mera eller inte – och våra erfarenheter av linisolering

  1. Hans says:

    Isolering är svårt! Det finns så många olika skolor om hur man ska göra och de går inte ihop. Speciellt verkar skillnaden mellan de som förespåkar typ mineral/glasull och de som förespråkar kallade ”andas” matrialen vara helt åtskild.
    Men det verkar även innom de hygroskopiskt öppna matrialen finnas olika skolor. En av tillverkarna av cellulosa isolering (i detta fallet malt tidningspapper) förespråkar något de kallar ångbroms, en slags syntet fiberduk. Men borde det behövas? Hade huset varit byggt för 100 år sedan hade bara vindskyddspapper legat där???

    Jag förstår dina funderingar hur vet man vad som är mest rätt……..
    Så mycket åsikter och tyckanden …… och ingen verkar veta helt.

    MvH
    Hans

    • Emil says:

      Hans, jag vill svara på din kommentar, även om den är gammal, för andra kanske går in här och läser din fråga:
      Ångbromspapp rekommenderas av de flesta som tillverkar eller säljer eller bygger professionellt med öppna material. Jag tror att man inte ska tänka ”hur gjorde de förr” i just det här specifika fallet, eftersom cellulosaisolering inte fanns för hundra år sedan och om man använde kutterspån i något fall så var det ändå knappast någon vetenskaplig utvärdering om mögelrisk och isolervärde och fukttransport. Den vindpapp jag känner till från före det moderna byggandet är diffusionstät tjärpapp eller tapet/tidningspapper. Användandet av husen är också annorlunda idag, med fuktiga badrum, högre temperaturer och betydligt mindre ventilation än en öppen spis ger genom självdrag.

      Jag är inte säker på att ångbromspapp behövs i alla lägen, men säkert i ett flertal, och det är nog tryggt att inte chansa.
      /Emil

  2. Stella says:

    Bra läsning, detta diskuteras hemma, valet står mellan lin – jag – och finsk cellolosa – maken, båda finns i skivform.

  3. Hej jag har nyss startat en blogg om vårt hus! Nu är det så att jag ska sätta upp panel i köket och funderar på att isolera 45 mm multisol (http://www.multisoltrafiber.se/) först. Jag har kollat på massa forum om isolering inifrån men inte blivit klokare. Sen såg jag en kommentar om att daggpunkten förskjuts och en länk (byggahus.se) därifrån ledde hit…

    Vi bor i ett gammalt hus 1922. Väggen består av Puts, spiktegel, stående typ drevat timmerplank, vindpapp, luftspalt, brädvägg stående. Har du information eller vet då någon bra sida eller bok där jag kan skaffa information som jag kan lita på?
    Med vänliga hälsningar Peter

  4. David says:

    Att bygga diffusionsöppet är inget annat än en trenden som går emot vad forskningen säger är bra lösingar. Det är dumt att lyssn apå åsikter när det finns forskning som beskriver hur man borde göra. Jag tycker det är tråkigt att ni inte kan förmedla en korrekt bild istället.

    ”Fuktspärr
    Det finns åsikter mot användning av tät plastfolie som fuktspärr. Genom att inte använda denna skulle man få väggar som ”andas ”. Detta är ett resonemang som inte har något vetenskapligt stöd. Den fukttransport som sker genom klimatskalet går inifrån och ut. Ju mer fukt som släpps in i klimatskalet desto större risk för fuktskador. Den huvudsakliga andningen, dvs. transporten av luft och vattenånga, ska ske genom husets andningsorgan, ventilationssystemet.”

    https://www.isover.se/isolera-mot-fukt

    Följande är taget ur en rapport från Ingemar Samuelsson forskare inom fukt:

    ”Förr var t.ex. husen sämre isolerade men det gjorde att byggnadsdelarna ofta höll en högre temperatur och var då väggen inte helt tät hamnade daggpunkten ändå oftast utanför väggen. Numera är isoleringen tjockare, vilket är energimässigt bra, men då hamnar ofta daggpunkten inne i väggen. Är då väggen inte tillräckligt tät mot fukttransport, eller tätskiktet placerat för långt ut, finns risk för en fuktutfällning i väggen med en fuktskada som följd”

Lämna ett svar till David Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *