Apropå förvaring

Jag kan suga länge på inlägg. Skriver och skriver om, funderar lite till, angriper texten ur ett annat perspektiv. Det är – oftast – så jag gör när jag jobbar också. Skillnaden är den att då finns det tidspress, en deadline, att ta hänsyn till. Den kan vara mer generös när man sitter med en bok eller ett album att recensera, men ganska snäv när det gäller en nyhetsartikel. Orden blir vettigare om de får mogna lite. Med skrivandet är det som med byggnadsvårdandet: det blir bättre med eftertänksamhet och avvägningar.

Här syns vår kattvind. Till min förtjusning har jag upptäckt att linoleummattan här inne också ligger på byggnadsminnet Zakrisbo.

Rubriken är alltså satt, ”Förvaring i gamla hus”. Och jag har skrivit några meningar om kistor och kallställda rum och skänkskåp, men det känns inte riktigt bekvämt. Och så råkar jag se bloggen Sommarfågel som som av en händelse länkar till en artikel i Gård & Torp om just förvaringsutrymmen i gamla hus. Den är matnyttig och säger det mesta om kistor och kallställda rum och skänkskåp. Utmärkt, då slipper jag göra det. Det obekväma försvinner.

Det mest väsentliga som sägs är att det är vettigt att utnyttja sådana utrymmen som man utnyttjade till förvaring i gamla hus: trappskrubbar, prång och vrår där inget annat ryms. Artikelförfattaren nämner till exempel de oisolerade utrymmen som brukar finnas under snedtak, som han kallar ”svalgarderober” och som även brukar kallas kattvindar. Innan ombyggnationen 1951 hade vi sådana i både kammaren och gavelrummet på övervåningen. Nu är endast den ena kvar, i orört och väldigt fint skick. Det är den dörren som syns i en av bilderna i inlägget här nedan. I vårt hus har vi även en klädkammare, som tillkom vid femtiotalets ombyggnationer och ett antal platsbyggda garderober med överfalsade luckor och snabelbeslag.

Boken Invändig renovering ger ett lite annat perspektiv än artikeln i Gård & Torp. Den tar upp hur förvaringsutrymmet såg ut och berättar bland annat att man länge försökte maskera dörrarna till dessa småutrymmen. Paneldörrar och tapetdörrar var vanliga, till exempel. Här till vänster syns en tapetdörr till en garderob av ett senare slag, i detta hus inreddes övervåningen under andra hälften av 1900-talet.

I Gård & Torp-artikeln står det: Ofta blir det fula placeringar där garderoberna skjuter ut och verkligen skyltar med sin närvaro som något nytt och till­fogat element i en för övrigt gammal miljö. Tanken bör i stället vara att gömma undan och skapa en så diskret placering som möjligt. Vi planerade tidigt hur förvaringen i tillbyggnaden skulle se ut, och det har resulterat i ett stort platsbyggt linneskåp som ryms under snedtaket. Dörrarna är återanvända från ett par av de garderober vi har monterat ner och av den släta, överfalsade masonittypen. Skåpet slukar alla våra hushållstextilier – allt ifrån gardiner till extrafiltar – och är guld värt. Dess närhet till tvättstugan gör också att det är väldigt lätt att vika in tvätten istället för att låta den ligga. På samma sätt har vi resonerat med trappen, den byggdes för och rymmer i dagsläget allt ifrån babygym till mattor och dammsugare. För oss har det varit en självklarhet att inte riva ut all den värdefulla förvaring som vi har i vårt hus – även de byggnadsantikvarier som besökte oss sade att vi borde bevara just garderoberna.

Det stod dock rätt klart – och det snart efter att vi flyttat in – att det behövdes mer förvaring. I dagsläget har vi kläderna precis som förr, det vill säga i en gammal träbyrå från 1800-talet, nerpackade i lårar och upphängda i kallställda rum. Klädkammaren är utmärkt för säsongsbetonade kläder, flytvästar, arbetskläder liksom kostymer och brudklänning. Men problemet där, liksom i kattvinden, är att kläderna blir lite dammiga om de inte skyddas. Så hur gör man?

I vårt sovrum har bevarandet allra högsta prioritet. Vi vet att det inte är ursprungligt, i bemärkelsen att det faktiskt har byggts om 1951. Men snickerierna har återanvänts, det syns på bland annat färgsättningen som matchar den gamla takmålningen. Här har vi velat göra minsta möjliga ingrepp. Vi har t ex bevarat även den gamla och ofunktionella kuloledningen i taket, eftersom det är ett strukturmålat papptak – att börja riva i det innebär att vi får riva ner taket. Med detta i åtanke, är det verkligen rätt att sätta dit platsbyggda garderober – under snedtaket till exempel – i ett försök att få den att se ut som om de alltid har suttit där? Är det bättre att ställa dit nytillverkade garderober, till exempel från Ikea, som är lätta att bara plocka bort om man så önskar – som visserligen är främmande element, men heller inte låtsas vara någonting annat än ett främmande element? Ska vi ta emot de gamla femtiotalsgarderoberna vi har erbjudits av våra kompisar (förvisso inte platsbyggda, men nog är det gedigna saker – dock inte speciellt diskreta)? Eller ska man göra någonting mitt emellan, som den gedigna och vackra platsbyggda garderob som återfinns hos Mitt Universum?

I dagsläget lutar det mot en Ikeagarderob, billigast, tillfälligast och diskretast möjligt tills vi har råd, tid och tillräckligt mycket idéer för att göra någonting annat.

This entry posted in Byggnadsvård, Gamla hus, Renoveringen. Entry Tags: , , , Bookmark the permalink. 

2 Responses to Apropå förvaring

  1. Annette says:

    Den bruna, randiga tapeten hade vi i den lilla nedre salen!! Hade säger jag för den fick ge vika för tonåringarnas önskemål. Den sitter på masonit och under den finns tidigare tapetlager på lerklining kvar.

  2. Berth says:

    En liten kommentar bara ang garderober i sovrum. Egentligen är det inte så praktiskt alla gånger då man stiger upp olika tider t ex och det smälls och slås i garderobsdörrar. Det bästa vore väl om man kan lösa sin garderobsförvaring utanför sovrummet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *