Jag gillar småfåglar. De är små och kralla och ser ut lite som kullerstenar där de sitter. Och de är världens bästa barnvakter; vår snart ettårige son står på kökssoffan och pekar och säger ”döh!” så fort en talgoxe kommer inom hans synfält. Att mata fåglar är ett underbart sätt att ”använda” trädgården vintertid.
Det känns som en självklarhet att stödmata fåglarna. Vi har ett litet falurött fågelhus som fylls på med solrosfrön och lockar talgoxar, domherrar, någon talltita och – ”vi tar det som faller ner på marken” – den lite större och exotiskt färgade fågeln nötskrika, som är lite ovanligare här inåt landet. Jag har också gjort egna talgbollar. De är förmodligen dyrare än de man kan köpa, men de innehåller (osaltade) jordnötter, hampafrön och talg och är lite lyxigare – och sötare – än de man köper på affären. Talget smälter man enkelt på spisen, jag klippte till lite lagom långt bomullssnöre som jag lade i urdiskade creme fraiche-burkar, blandade i frön och nötter i talget och hällde i formarna. De stelnar enkelt i kylskåpet och är bara att hänga ut på lämpligt ställe. På samma sätt kan man göra en talgklocka av en gammal terracottakruka, med sittpinne eller -snöre. Frön är bra, men fett är bättre – det är energirikt och bättre för fåglarna att få i sig när det är kallt. Kokosfett och späck kan man också hänga upp (eller trycka fast i en grenklyka). De vill gärna ha ett träd eller buskage i närheten som de kan gömma sig i. Det har tyvärr inte vi ännu, men vi ska så småningom plantera en rönn som ”vårdträd” vid tomtentrén. Om ett par vintrar kanske den har blivit tillräckligt stor?
Det är ett underbart skådespel som kan sysselsätta mig och sonen länge under dagtid. Visst är det lite jobb med att fylla på maten och dessutom försöka hålla det lite snyggt – det blir skräpigt under fröautomater – men det gör vi så gärna.
De allra vanligaste fåglarna lockas av solrosfrön, hampafrön, havre och havrekross. Fåglar som äter insekter och trädkrypare som inte klarar av att skala frön uppskattar talg, ister, späck och kokosfett. Bär och frukt, till exempel päron och äpple, kan man hänga upp åt koltrastar, starar, rödhakar, sidensvansar.
