Luftledningarna mellan bagarstugan och huset är prydligt ihoprullade i väntan på uppsättning
Mitt Universum brukar ofta trycka på vikten av att byggnadsvårda även sina omgivningar, och jag kan ju inte vara sämre än att hålla med. Ett av de första inläggen i min blogg handlade om hur underbart jag tycker att det är med kullriga småfåglar som sitter uppflugna på luftledningarna som går över vår tomt. Förrförra sommaren åkte telefonledningen ner. Den gick från hörnet på ladugården till gaveln på huset, och behövdes tas ner då vi skulle bygga ut huset åt det hållet. Det kändes att någonting saknades där, jag som hade i minnet hur ladusvalorna mellanlandade där innan de flög in i lagårdsporten. E.ons reklamfilm med småfåglar som hänger i luften (”nu gräver vi ned luftledningarna så att elen kommer fram när det stormar”) kommer för näthinnan. Förra vintern rök elledningarna som gick från huset till bagarstugan, de kördes ner när Schenker levererade isoleringsmaterial till grunden. Det knakade rejält i bagarstugan och jag var tvungen att gå in och gråta en skvätt. Nu är elen till bagarstugan nedgrävd, men luftledningarna och porslinsisolatorerna – som faktiskt höll, de lossnade bara – finns kvar och ska sättas upp så fort vi har bytt ut panelen på huset. De där luftledningarna är en del av vår tomt, känns det som, de utgör lite av en inramning och bidrar till atmosfären.
I en bok skrev Göran Gudmundsson att det skulle vara så mörkt på gårdsplanen att man knappt skulle kunna hitta låset på cykeln (borttaget i senare upplagor), i samma anda skulle man ju kunna tycka att el- och telefonledningar inte hör hemma på en gammal gård och att nedgrävda ledningar vore det bästa. Men nej, det tycker faktiskt inte jag. Elektrifieringen är ju också en del av gårdens historia och det är charmigt med de gamla porslinsisolatorerna och den gamla varningsskylten. Att även ledningar kan vara kulturhistoria vittnar makens farbror Bernhard om, som under sin skoltid var inackorderad i detta hus under förfalla, de säsonger man inte kunde ro över ån eller gå över isen:
Jag o Karin låg i ett litet rum på övervåningen, där telefonledningen var fäst utan på huset. Det jummade jämt i trådarna, olika kraftigt och med varierande ton. Till slut hade man lärt sig alla varianter, så när man klev upp visste man vad det var för väder.
