Karl-Eriks

huset001

Jag har sörjt att det inte finns så många gamla bilder på vårt hus. Det blir naturligtvis svårare att återskapa någonting om man inte vet hur det en gång såg ut, även om vi har haft väldigt mycket hjälp av min svärfars faster Ragnhild. Det var till exempel hon som kom ihåg att det faktiskt hade funnits en kammardörr i farstun; hon kunde dra sig till minnes att hennes storasyster ibland gick direkt in i kammaren när hon hade kommit hem sent.

Det är Ragnhild som syns på bilden här ovan, tillsammans med sina föräldrar Josefina och Karl-Erik. Det är honom huset är uppkallat efter; i alla fall i bybornas och släktingarnas munnar. Karl-Eriks. De första i släkten Karlsson som bosatte sig i timmerhuset i Nedre Saxnäs var dock Karl-Eriks föräldrar, Carl Jonas och Anna-Stina, på 1860-talet. De köpte gården av en figur vid namn ”Gamm-Samuel”, som i sin tur sägs ha förvärvat det på exekutiv auktion. Men hur det kommer sig att de flyttade till Nedre Saxnäs vet ingen riktigt.

Man ser att fönstren på nedervåningen har sjunkit in lite till följd av att huset panelslagits – idag har de flyttats ut. Panelen är en faluröd, stående lockpanel, en paneltyp som enligt ”Utvändig renovering” hör 1700-talet och det tidiga 1800-talet till samt på uthus och ”enklare hus” under hela 1800-talet. Men som så många andra gånger är inte det riktigt tillämpbart här uppe – det finns gott om exempel på lockpanelade hus i trakterna som panelslogs under 1900-talet. Vi vet att vårt hus rödfärgades första gången 1909. Man kan tänka sig att bilden är tagen någon gång i början av 30-talet och panelen måste således ha spikats upp någon gång där emellan. Vi har dock valt en locklistpanel på huset, som det är idag. Locklistpanelen är en av de vanligaste paneltyperna på gamla hus, det finns på bland annat bagarstugan och på parstugan på Atjaholmen. Hade vi vetat tidigare att det varit lockpanel hade vi kanske valt annorlunda. Vad vi däremot har fått rätt är färgen på fönsterbågarna, som ju är allt annat än vita. Jag kan inte tänka mig något annat än att de är gröna, och det var gröna färgrester jag hittade när jag skrapade fönstren. Och notera att överliggarna på farstukvisten är målade i en avvikande färg!

huset003 Den här bilden är tagen lite senare. Pardörren har nu bytts ut mot en enkeldörr med glasrutor, samma som det är där idag. Lite lustigt är att fönsterrutorna i den dörren är väldigt buckliga och ojämna, ser till och med äldre ut än fönsterglaset. Det är Holger, Edvin och Ragnhild – de tre syskonen som bodde i huset sist – som står framför förstukvisten. En detalj jag gillar är att trappen är inbyggd i förstukvisten, och den liggande panelen som bygger in förstukvisten ner mot marken.

huset004Den här flygbilden är tagen någon gång under tidigt femtiotal. ”Pärulandet” (potatislandet, det vill säga) är gigantiskt. Det ser oerhört idylliskt ut, med kossorna som går och betar på lägderna. Ett enkelt brädstaket inramar tomten och köksträdgården, innanför finns en ännu tuktad rönnhäck. Till höger i bilden finns jordkällaren gömd. Det är en ännu levande bygd som syns på den bilden!

This entry posted in Gamla hus. Bookmark the permalink. 

0 Responses to Karl-Eriks

  1. Maria says:

    Det du skriver är jätteintressant, jag önskade att jag hade ett ynkligt foto på vårt hus 🙁

    Kram!

  2. Charlott says:

    Det är intressant med historia om förfäder. Kan tänka mig att det är extra för er eftersom ni bor i samma hus.

  3. Larsa says:

    Jag antar att det är fjällkor som betar på den sista bilden som nog är i tagen i mitten av augusti. Höet är slaget och intaget från lägdorna, och i pärlandet är blasten ganska hög.Det jag undrar över är hur höet hässjades däruppe i Lappland. Det tycks vara stående pålar som är nedstuckna i jorden med ”troer” som är liggande på fästen på pålen. Här i Ångermanland var det mest vanligt med ”hässjegubbar” som var spikade i ett kors som då bildade ett x. Mellan två sådana med ett avstånd på ca 5m. gick fem liggande ”troer” där man hässjade höet. Ett mastodontjobb, men oslagbart sätt att torka hö.

  4. MrsUniversum says:

    Härligt med ”pärulandet”. Nyttigt och bra…

    Apropå dina funderingar om kulörer i ert kök. Båda färger kan bli bra, ju! Men som du säger, detta innebär beslutsvånda hur som helst. Björkflamning eller en grön lasyr. Dagsljusinfall och väderstreck som fönstren vetter mot påverkar också hur rummet upplevs. Lycka till!

    Här i huset var alla snickerier gröna från början. En vackert ”sekelskiftesgrön” färg. Även köket har haft gröna dörrar och fönster – men nu ville jag åt morfars och mormor soligt gula kök. Jag tycker minnen är viktiga att ”lyssna” till… Men salens snickerier ska bli ”Universumgröna” igen och övervåningen är redan ”Universumgrön”.

  5. maria says:

    Larsa: Min man berättar att hans familj brukade använda troer precis som ni. Men de var visst de enda i byn som gjorde det

    MrsUniversum: Det där med färgsättning är jätteintressant. Vi har någon slags björkådring i ”stugan”, men den är betydligt mörkare än vad björkådring brukar vara. Det blir nog något sådant. Er gröna färg blir jag jättenyfiken på, skulle gärna se bild på den!

  6. David says:

    Roligt att läsa din blogg!

    Appropå hässjorna. Där jag bor i norra Ångermanland la man opp troern pa käringern och göbba. Det som kalaldes för en käring var två käppar ihopspikade med fyra tvärslåar så att de bildade en triangel, medan göbba var en lite tjockare käpp med intappade pinnar. Göbba användes som stöd mellan två käringer för att inte troern skulle böja sig.

    Min mors släkt kommer söderifrån, och eftersom där inte fanns så gott om troer drog man i stället snören mellan hässjestörar som sattes ned i hål som man gjorde i marken med hjälp av ett spett.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *