Trädgårdstorsdag – torparväxter i Norrland

Bevarad 1800-talsträdgård på Ol-Ers. Fruktträd och prydnadsväxter, i bakgrunden syns en röd rudbeckia, Echinacea Purpurea, och vad jag bara kan anta är en spirea.

Det där med trädgårdar har länge varit förbehållet lite mer välbärgade människor, förstår jag när jag läser Åsa Wilkes utmärkta bok Villaträdgårdens historia. På sommarnöjena i skärgården där grusgångarna vindlade sig runt i trädgården; överdådiga trädgårdar med tapetgrupper i rabatterna och exotiska palmer. När jag betraktar vår egen trädgård och bilder från hur den såg ut tidigare känns det oerhört främmande. Grusgångarna fanns visserligen, men de bär snarare karaktär av praktiska grusgångar som leder till potatislandet snarare än sådana man skulle spatsera på för att njuta av omgivningarna. Trädgårdskulturen har en relativt kort historia i Norrland.

Senare delen av 1800-talet präglades av trångboddhet, befolkningsökning och en hel del misär. Det ledde bland annat till egnahemsrörelsen vars målsättning bland annat var att ge ett mer hälsosamt boende till svenska folket – minska trångboddheten, få en större närhet till naturen och så vidare. I samma veva ökade trädgårdspropagandan. Man skulle odla sin trädgård och bidra till sin försörjning. Så var också egnahemsträdgården väldigt inriktad på nytta. Men propagandan gick inte hem i norr. Dels var odlingsråden och plantorna inte anpassade efter klimatet. Dels sågs norrlänningarna som ”obildningsbara”. Pernilla Lindström skriver i en utmärkt artikel om trädgårdens utveckling i norr, att ”[d]åtidens trädgårdsexperter menade att norrlänningarna saknade smak för grönsaker, som ansågs vara kofoder, och att de var rädda för nymodigheter”. Under 1900-talets första decennier skulle dock Norrland kultiveras, i såväl bokstavlig som bildlig betydelse. Odlingspropagandan fick då effekt även här, och Hushållningssällskapen förmedlade information och hjälp.

Trädgård i Buresjön, Sorsele kommun, 1938. Foto: Västerbottens läns trädgårdsförbund/Västerbottens museum.

Ja, norrlandsträdgården är lite speciell. Den tillkom sent. Vår trädgård bär spår av såväl nytta som prydnad. De numera övervuxna stenarna antyder att man ville göra det fint. Om buskarna av blåtry, som har anor sedan krigstiden, berättas att någon reste runt och hjälpte byborna med trädgårdarna och satte plantor. Kanske rentav någon från Hushållningssällskapet i Västerbotten? Buskarna är de enda växtspår vi har kvar av någon gammal trädgård. De, två olika sorters rabarber och en oansenlig men vacker nyponros. I övrigt finns bland annat sliden, blågull och stormhatt. Jag vet dock inte om de är rester av filminspelningen av Stora och små män, då några växter togs omhand och planterades i en mullbänk vid huset.

I Inga Wallenquists Våra älskade torpväxter och hur vi odlar dem (Prisma) läser jag att växterna man hittat i växtinventeringarna i Västerbottens län är andra än de som hittats i de södra delarna av landet. Norrlandssyrén är vanligare än den ungerska syrénen, toppklockan hittas allmänt. Hon nämner att den vackra växten blågull (på bilden till vänster) är den vanligaste ödegårdsväxten i norra Sverige. Vilda växter samlades in och hittade sin plats i prydnadsträdgårdarna: munkrenfana, strutbräken, skogsbräken och gulsporre för att nämna några. I mitt första trädgårdsinlägg nämnde jag brandliljan, här uppe allmänt kallad kejsarkrona, som är oerhört vanlig att vid gamla ödegårdar.

När jag tänker mig våra rabatter tänker jag mig en stomme med de trädgårdsväxter som var vanliga i norrlänen under dessa decennier. Brand- och krollilja, bondpion, riddarsporre, stormhatt, akleja, plymspirea, löjtnantshjärta och kanske en bolltistel…

Vill man läsa om gamla torpväxter och trädgårdar finns det gott om böcker att välja bland. Jag har redan nämnt Åsa Wilkes Villaträdgårdens historia (Prisma) som är jättefin och mycket lärorik, även om den (som namnet antyder) handlar mer om villaträdgårdar och inte bondträdgårdar i Sorsele. En av mina favoriter är Christina Ilminges Bevara och sköta en gammal trädgård (Prisma) som har fina trädgårds- och rabattförslag till olika trädgårdar med olika karaktär. Byggnadskultur nummer 2/2008 har tema Trädgård och en del jättefina artiklar, bland annat den tidigare nämnda ”När trädgårdsodlingen kom till Norrland”. Sen är det inte möjligt att nämna odling i norrlänen utan att ta upp den omistliga Trädgård i norr: det hårda klimatets trädgård av Allan Carlsson och Stig Lundberg. En klassiker från sjuttiotalet!