Schablon med tradition?

Jag plockade fram ett gammalt nummer av tidskriften Västerbotten – ”Vackert å grannt” – som handlar om det traditionella dekorationsmåleriet i länet. Jätteintressant läsning, inte minst efter det fynd vi gjort. Bland annat får man lära sig att schablonmålningen blev vanligt runt mitten och slutet av 1800-talet, vilket överensstämmer med åren då Anna-Stina och Karl Johan tog över gården. De tryckta tapeterna kom relativt sent till våra trakter, vilket innebar att interiörmåleriet var relativt opåverkat av tapetmodet. Här i länet var schablonerna ganska enkla, med stiliserade blommor och geometriska figurer. Ungefär som i vårt hus.

Som synes finns det inte mycket kvar av schablonmålningen. Inte minst de rosaröda partierna, som flutit ut i kanterna. Jag kan inte svära på att det är ett hjärta i schablonen, till exempel, även om formen antyder det. Jag har ritat av efter bästa förmåga – det var inte helt lätt. Utrustad med lite maskeringstejp, en plastfilm och penna och ett väldigt snett resultat. Antingen var schablonen sned från början, eller också har jag lyckats få den väldigt sned. Det var dock ingenting lite Photoshop och enormt tålamod kunde rå på… Men frågan hur det egentligen såg ut i mitten kvarstår. Blomman i mitten liknar ju mer en stjärna – jag är ganska säker på att det är en blomma – och det skulle vara spännande att se hur den egentligen såg ut.

Det fanns ett liknande dörröverstycke avporträtterat i Vackert å grant, som finns i en bondgård i Dorotea. Det här är dock lite enklare. Jag och Olov tror att det svarta i mitten kan vara en trana i flykt – man kan se ett par fågelben, en lång hals och två utfällda vingar. Det känns jättespännande och verkligen som en ynnest att få hitta det här! Enda nackdelen är förstås att vi inte vill göra åverkan på det, vilket innebär att vi kommer att få en grymt låg kammardörr.