Nyårskrönika

De brukar lusa ner tv och tidningar så här dagarna kring nyår. Igår tittade jag till exempel på årets sportkrönika. OS var självskriven. Jag kan ju inte vara sämre – i synnerhet som vi officiellt blev husägare den 1/1 2009 – så här kommer nyårskrönikan 2008!

Januari, februari: Vila. Skottning. Ritning och planering för bygglovsansökan pågår under hela våren.
Mars: Borttagande av granhäcken bakom huset.
April: Enstaka utflykt. Röjning av ris och buskar. Eldning.
Maj: Borttagande av rönnhäcken. Vi gifter oss! Bort med cementen på stensockeln. Ytterligare röjning av gården. Jag fortsätter oförtrutet med fönstren.
Juni: Grävning av trekammarbrunn, runt huset och förberedelse för utbyggnaden. Friläggning av stockar, kontroll, planering. Förberedelse för att mura upp grundmuren. Vi tar bort blindbotten i kammaren. Bröllopsresan till Italien tar upp mycket tid!
Juli: Arbete på gamla delen. Rensa ut organiskt material och stenar. Mycket invändigt jobb. Grundmuren till utbyggnaden muras upp och görs i ordning. Gjutformar konstrueras. Vi tar ner den gamla skorstenen!
Augusti: Gjutning av skorstensfundament och platta till badrummet nere. Svärfar och Olov byter ut rötade stockar och fixar till grundmuren. Slangen som bredbandsfibern ska blåsas in i grävs in i huset.
September: Vi har bredband indraget – före el och vatten, det är lite dråpligt men – skulle man kunna säga – typiskt för oss. Jag fortsätter, efter en liten paus då jag ägnade tiden åt ett skåp som stått i ladugården, med fönstren. En del rivningsarbeten – Olov och svärfar förbereder för utbyggnaderna genom att ta bort skivor.
Oktober: Svärfar gjuter ännu mer på fundamentet till trapphuset så att vi får ett symmetriskt hus. Olov och svärfar jobbar på med att mussäkra, dreva och vindtäta grunden. De nya bärlinorna och golvåsarna görs färdiga.
November: Brunnen grävs. I övrigt plockas det bland annat spik från panelen i vårt blivande vardagsrum och konstruering av lucka till jordkällaren.
December: De nytillverkade fönstren och fönsterdörren till utbyggnaden levereras. Vi köper en kamin och fler innerdörrar. Närmare -30 grader gör det svårt att jobba i huset, men maken och svärfar fortsätter oförskräckt att pumpa vatten när tillfälle ges.

I mars började arbetet så smått. Den forna granhäcken, numera en rak linje skogsväxt, röjdes bort. Det har märkts, det har blivit blåsigare sedan dess. De två sista bilderna är tagna på valborgsmässoafton, en riktigt fin dag som tillbringades vid huset. Vi grillade oss lite middag och mådde gott, dock brände jag mig så kraftigt att ansiktet svullnade upp dagen efter. Inte roligt. Som synes är rönnhäcken fortfarande kvar. När vi gick runt huset var gräsmattan knölig av alla rötter, från såväl rönn som björk. Det var inte ett litet jobb de fick utföra för att rensa grunden på organiskt material. I övrigt gick vårvintern till att röja. Bränn bränn bränn, som trollen skulle ha sagt.

Maj och juni. Rönnhäcken togs ner och det röjdes på gården. Jag tror inte att jag har visat en bild tagen åt det här hållet tidigare, det är vårt fuse och logen som syns med gröna dörrar. Det lilla skjulet är den modernaste byggnaden och fungerade som tvättstuga. Rönnen längst ut behöll vi, nu använder vi den för att hänga ut mat åt fåglarna. Man ser lite av byn, som är klassat som ett riksintresse. Vi började också jobba på grunden, och ta bort cementen från grundmuren. Svärfar och Olov har ägnat mycket tid till att få allting i ordning, men ännu skulle det dröja innan grunden kunde kallas färdigt – vi upptäckte att timret var i sämre skick än väntat.

I juni blev det en rivstart på bygget. Vi fick fixa grus och grävare i rasande fart – det var dags att förbereda för grunden till utbyggnaden och röja lite till på gården. Bland annat tog vi bort två buskar blåtry – av oss allmänt kallat ”blåsly” – som har spritt sig över hela byn. Då hade vi ännu vår byggare Sven-Åke, som murade och planerade av hjärtans lust.

Äntligen juli! Jag jobbade dessvärre i Umeå och fick pendla så gott jag kunde. Mycket tid fick jag inte över för att jobba med huset. Vi fick dock besök av antikvarien Maria på Västerbottens museum (bilden längst till vänster) och fick resonera om olika åtgärder. Grundmuren murades upp efter mycket diskussion, färdig innan semestern, och så tog vi ner den nygamla skorstenen. Det är Henrik och Olov som sitter uppflugna på taket.

I augusti och september blev det mycket jobb, framför allt på den gamla delen. Ett annat bygge och kraftigt försenade materialleveranser ställde till det för oss, men någon gång då och då fick vi låna ”vår” Sven-Åke för att få saker gjorda. Här syns bytet av syllen. Timret kom från vår egen skog och sågades till i en byasåg inte alltför långt ifrån oss. Trots att syllen var rejält ansatt av röta och myror kan man se hur otroligt fräscht det är en bit in i timret. Väggarna var lite ansatta här och var, där Olov ses stå och karva i timret misstänker vi att det är såpskurning och det mer sentida köket som ställt till det en del. Innan vi fick in nytt timmer var det faktiskt lite oroligt. Det kändes som om några hårda kvistar var allt som höll huset uppe – och det var inte läge att försöka sig på att gå uppför trappen. Längst till höger syns vår KA, Ingemar, och vi diskuterar isolering av grunden. Vi har valt att isolera mot väggen med lecakulor i kapillärbrytande fraktion, det är dyrt, men ska funka ungefär som en mullbänk. Fast mindre sugande. Mellan det nya och gamla timret har det drevats med lindrev som inhandlades på den lokala järnaffären – ett restlager – och nätats med ett väldigt finmaskigt hönsnät som inte ens mössen ska kunna ta sig igenom. Underlaget för lecakulorna är en vindtät, ånggenomtränglig markduk.

Det var bråttom när det skulle förberedas för gjutningen. Ritningen var dessutom lite felaktig, så trapphuset hamnade inte mitt på huset riktigt. Det där har svärfar grämt sig så mycket över, så det slutade med att han gjöt till någon decimeter för att få huset symmetriskt – ”så att jag kan gå in i det utan att må dåligt”. Det var riktig höstkyla och han konstruerade en liten koja uppvärmd av en kupévärmare så att betongen skulle bränna ordentligt. Själva fick vi det lite kallare om öronen när hackspetten gav sig på en av elcentralerna vi använder.

Det är upplyftande att få ägna sig åt lite konstruktion istället. Här syns de färdiga golvåsarna i all sin glans. Arbetet med dem fick mig att bestämma mig för vad Olov skulle få i julklapp: en behändig krysslaser med stativ. Väggarna utgjorde en liten utmaning, det är som timmerväggar i ett gammalt hus kan förväntas vara – sneda – och hur gör man då när man måste konstruera nytt? Den ”nyupptagna” dörren bygger vi också igen, det blir väggen mot badrummet. Notera den träimiterande tapeten och hur svedd väggen vid den äldsta murstocken är. Ragnhild (som växte upp i huset) kan inte komma ihåg någon brand, men kan minnas att hennes far var väldigt rädd att det brann i skorstenen en blåsig kväll i hennes barndom.

December. På bilden syns de vackra luftledningarna som dessvärre kördes sönder av Schenker-lastbilen som levererade våra lecakulor. Jag är så mesig att jag började gråta, jag älskar de där luftledningarna. Elförsörjningen till stugan den vägen är alltså strypt och vi har inget annat val än att gräva ner nya elledningar om vi vill ha ström dit.