Byggnadsvård del två – och vad är "kulturhistoriska värden"?

dsc_0488

Under nyårsveckan fördes en väldigt intensiv debatt på Bygga hus forum om vad som är byggnadsvård. Jag, som är den jag är, kan självklart inte låta bli att sticka in huvudet i getingboet. Ideologikritik är alltid bra. Jag har min uppfattning rätt klar för mig och det kan tillstås att jag lägger ribban rätt högt. Det finns flera aspekter av byggnadsvårdsbegreppet och några av debattörerna använder det i sin mest grundläggande betydelse, andra – som jag – lägger in mer i begreppet.

Jag har en släkting som i mitt tycke egentligen sysslar med den ultimata formen av byggnadsvård. Han är över nittio år gammal och har inte förändrat något i sitt hus. Han underhåller det lite lagom, men gör inga förändringar. Än lever han med endast en slasktratt med rinnande kallvatten, och en handdriven gårdspump. Det finns ett hus här i kommunen, Zakrisbo, som har behandlats på samma sätt. Sist man gjorde om något där var någon gång i början av 1900-talet, och så har det förstås lappats och lagats. Idag är det ett statligt byggnadsminne.

Det mest grundläggande i byggnadsvården är att se till att huset överlever. Antingen gör man som mina svärföräldrar gör och har gjort med sina gamla hus – försiktigt underhåll, lite större åtgärder där det behövs. Andra anser sig idka byggnadsvård för att de bor i och använder ett hus och därmed ser till att det inte rivs eller förfaller. Och i någon mån gör de väl de, om än jag tycker att man inte riktigt kan kalla sig byggnadsvårdare om ens åtgärder endast lämnar kvar en gammal timmerstomme, men inte mycket mer.

Nästa steg är att se till att huset inte skadas. Det kan innebära att använda för sammanhanget beprövade material och metoder. Vi kom ju fram till att det där med ”traditionellt” kan vara problematiskt. I och för sig förlorar man en betydelse om man använder ”beprövat” istället för ”traditionellt” – som framför allt handlar om estetik – men man fångar andemeningen. Kalkputs, slamfärg, linolja och trä: vi vet att det inte skadar huset, till skillnad från till exempel cement, fogskum och plastfärg. I ekvationen kan man också slänga in egenskapslika material, som lecakulor och cellulosaisolering. Eller material som uppfyller kraven för offerskiktsprincipen (stommen ska vara husets starkaste punkt). Det finns i regel – men inte alltid – goda skäl till att man gjort som man ”alltid gjort”. För att inte stänga inne fukt eller för att huset ska kunna andas till exempel. Lika mot lika; för lika material samverkar. Det är goda principer som det kan vara en god idé att följa, för att huset inte ska ta onödig skada.

För mig innebär dock byggnadsvård alltid att man tar hänsyn till husets och omgivningens kulturhistoriska värden. Jag tycker inte att det är byggnadsvård om man river ut gamla tapeter, byter ut de gamla fönstren, bygger om planlösningen och gör om huset. Trots att huset kanske inte hade funnits kvar om man inte hade gjort det. De kulturhistoriska värdena tar man tillvara genom att bevara dem. Antingen begraver man dem under nya ytskikt, eller också låter man dem vara framme. Det är inte byggnadsvård att riva och skala bort. Panelen vi har tagit fram i taken och på väggarna har inte större kulturhistoriskt värde än masoniten som täckte den. Och femtiotalsfodren har naturligtvis ett större kulturhistoriskt värde än de nytillverkade dörr- och fönsterfodren vi ska sätta dit, om än det rör sig om kopior av de gamla. Det vi ägnar oss åt där handlar snarare om rekonstruktion av ett tidigare skede i husets historia. Jag skrev det i tråden, och jag har konstaterat det i bloggen tidigare: det går inte att bygga sig tillbaka i historien.

Det finns två olika skolor inom byggnadsvården. Den ena säger att man tydligt ska redovisa förändringar och tillägg, den andra att förändringar och tillägg ska göras smygande och så omärkbart som möjligt. De ska smälta in. Jag tillhör avgjort den andra skolan. Därför anser jag också att man ska använda tidstypiska material och göra som man gjorde förr. Jag tycker att det är direkt plågsamt att se när man har byggt efter romantiserade föreställningar om hur det såg ut ”förr i tiden”, eftersom det hur som helst syns att det är tillägg. Jag börjar förstå Göran Gudmundsson när han säger att det är lika bra att skvätta över med målarfärg och göra om på det sättet, det krävs lite kunskap om man gjort och hur det såg ut förr. Samtidigt kan jag tycka att bevarandet ska vara grundtanken även om man tydligt redovisar de utbyten och tillägg man har gjort. Om allt har blivit utbytt, och det är som att kliva in i ett nybyggt hus snarare än ett gammalt som renoverats med försiktighet, anser jag att det inte riktigt rör sig om byggnadsvård längre. Det tangerar nästa steg i byggnadsvården; den som handlar om utseende och ytskikt.

Nåväl, en av debattdeltagarna ägnade sig åt ideologikritik på en helt annan nivå och menade att det inte finns någon värdeskillnad mellan fönster med fuskspröjs och fönster med handblåst fönsterglas. Jag instämmer i det. Nytt är nytt oavsett hur det ser ut. Men jag tycker inte att man ägnar sig åt ”smakpolisiärt” arbete när man säger att det är bättre att bevara de gamla fönstren istället för att byta ut dem mot nya. Anledningen är väldigt enkel, och det är att de gamla fönstren så klart har större kulturhistoriskt värde i sitt sammanhang än vad de nya med fuskspröjs – eller äkta spröjs för den delen – har. I den skolan av byggnadsvård jag tillhör kan man dessutom säga att fyrkantiga fönster med löstagbara fuskspröjs i plast och aluminiumlister är material- och utseendefrämmande för ett gammalt hus, och är i den bemärkelsen ”fel”. Ett par nytillverkade fönster i kärnfura som ser exakt likadana ut som de gamla blir därför rätt, åtminstone i den skola jag tillhör.

Jag är kulturjournalist och -kritiker, därtill också poststrukturalist, och är så medveten om att det vi värderar är avhängigt olika samhällsdiskurser som har med bland annat kön och klass att göra. Vi säger mer om vår samtid i det vi väljer att bevara, än vad vi säger om vår dåtid. Ordet byggnadsvård är värdeladdat, det finns ett kvalitetsbegrepp i det och därtill ett kvalitetsbegrepp som är bundet till historisk och samhällelig kontext. Det som var byggnadsvård på 1800-talet ser vi som väldigt hårdhänta renoveringar i dag. Jag tror att det är bra att vara medveten om det. Men samtidigt tycker jag inte att det är en anledning till att ifrågasätta hela byggnadsvården som praktik, det råder en konsensus om vad som är värt att bevara och hur det bör bevaras och vårdas. Att frångå det på välmotiverade grunder är jättebra; man ska tänka själv. Att skita fullständigt i byggnadsvård och bevarande på grund av byggnadsvårdens relativa natur är kanske inte riktigt så genomtänkt, kan jag tycka.

När allt kommer till kritan tycker jag att det är viktigt att kunna motivera de val man gör och de beslut man tar. Man behöver inte göra ”alla rätt”. Man behöver inte göra saker för att det ”ska” vara så. Men man ska veta vad man gör och varför man gör det. Det tror jag att man kommer väldigt, väldigt långt med.

This entry posted in Byggnadsvård. Entry Tags: , , Bookmark the permalink. 

0 Responses to Byggnadsvård del två – och vad är "kulturhistoriska värden"?

  1. Hans says:

    Bravo
    Mycket bra inlägg!!
    Det belyser verkligen kompexiteten med byggnadsvård.
    Man måste på något sätt bevara hustets ”Själ”, annars blir allt bara en kanske vacker kuliss…..

  2. aliba says:

    Jag följde den där tråden men bara som ”läsare” vågade inte sticka in huvudet 😉
    En sak jag tänkte på var att det som jag tycker är en väldigt viktig bit (för mig) hantverket, berördes inte så mycket. Sätter man sig in i de gamla hantverken, som tyvärr var på väg att försvinna, så är mycket vunnet. Jag ser i alla fall min stuga på ett helt annat sätt, jag känner vördnad för det hantverk och den kunskap som finns i dessa väggar.
    Jag är tvungen av ekonomiska skäl att lära mig så mycket jag kan för jag kan inte anlita hantverkare. Jag är glad att det är på det viset för det ger så mycket.
    Så för mig handlar byggnadsvård väldigt mycket om att bevara både hus och de gamla hantverken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *