Rör som stör, eller inte?

Gammal elinstallation med blymantlad kuloledning

Det blir mycket rör och el på bloggen nu. Mest för att det är sådant vi funderar på nu, det börjar bli dags för sådana installationer. Det är nog den största utmaningen man kan ställas inför som byggnadsvårdare. Pernilla och hennes man valde till exempel bort vatten och innedass för att slippa göra ingrepp och riskera vattenskador, i sitt vackra hus som Pernilla skriver om i senaste numret av Gård & Torp. För vår del kändes det lite lättare eftersom det faktiskt fanns både dass och vattenburet system i huset, vi slipper ta beslutet eftersom ingreppen redan är gjorda (även om vi gör om elen och rördragningarna). Värre vore det om man hade ett helt orört 1700-talshus.

El och vvs är en förutsättning för ett permanentboende. Den stora frågan är hur man löser det på bästa sätt i ett gammalt hus, och hur hög standard man egentligen ska ha. Å ena sidan har man till exempel golvvärme: det stör visserligen inte ögat, men eftersom trägolv har dålig värmeledningsförmåga kan man tvingas att isolera mycket mot marken (vilket kan göra grunden kallare och mer skadebenägen), plus att man riskerar att gamla trägolv torkar sönder. I byggnadsvårdslitteraturen rekommenderas oljefyllda, flyttbara elradiatorer som inte innebär några ingrepp och som kan tas bort under sommaren. Har man många kakelugnar och tid att elda i dem är det kanske en lösning, men för vår del varken ekonomiskt eller energi- och miljömässigt försvarsbart.

Hos oss tronade sektionsradiatorerna under varje fönster, och rejäla rör i gjutjärn. Tyvärr har systemet stått tomt väldigt länge, med den påföljd att man får rost i dem. Radiatorerna går dock att provtrycka och laga om det skulle behövas. Att vi ska ha sektionsradiatorer känns som en självklarhet eftersom de bidrar till intrycket. Jag tycker personligen inte att de stör, de smälter in i miljön. Det finns nytillverkade sektionsradiatorer att köpa, annars går det att hitta begagnat – även om vvs inte är något som engagerat byggnadsvårdsmässiga åtgärder tidigare, tror jag att det börjar ta sig.

Idag använder man smala kopparledningar istället för grova järnrör och eftersom vi har uppe golvet i dagsläget uppstår nästa fråga: ska man dra ledningarna dolt under golvet, eller synligt? Fördelen med dolda rördragningar är att de inte stör ögat, de finns nästan inte. Nackdelen med dem är att de är inbyggda och eventuella vattenläckor tar sin tid på sig att märkas, och de kan göra stor skada. Plus att det är bökigt att ta upp golvet om det nu skulle behöva lagas någonting. Byggnadsantikvarien Anders Franzén föreslår att man kan dra dolt som på 30- och 40-talen:

Om huset har välisolerade och fina trägolv, och dessutom en rymlig krypgrund, så finns det ett varsamt och billigt sätt att förlägga vatten och avlopp. Det är att låta rören gå rätt igenom golv och trossbotten, och göra sidodragningarna i krypgrunden. […] Självklart måste rören isoleras noggrant, man kan även gardera med värmeslinga för att skydda kallvattnet mot midvinterkölden. (Byggnadskultur nr 1/2003)

I boken Trähus – en handbok föreslår författarna en mellanlösning: förlägg ledningarna i en inbyggd trumma som går lodrätt genom huset istället. Göran Gudmundsson brukar trycka på att det inte är en fråga om om det blir vattenläckor utan när det händer, och i den bemärkelsen är det onekligen en fördel med synliga ledningar. Därför brukar man också dra ledningar synligt idag. Men det innebär inte att man inte ska lägga någon vikt vid dem. Det går att göra snyggt och diskret i alla fall. Till exempel kan man använda sig av skruvstift och kopparsvep för att hålla rören på plats, istället för modern plastklammer. Anders Franzén föreslår lödda muffar istället för press- och skruvkopplingar. En sådan installation går också att måla in i väggfärgen, om man så önskar.

En annan fråga vad gäller gamla hus är hur eninstallationerna ska se ut. Ska man köra på ”modernt men diskret” eller ”gammaldags bakelit”? Det är en fråga jag har sett diskuteras mycket, men själv har jag min uppfattning ganska klar. Det där moderna men diskreta är naturligtvis diskret så länge det är modernt, men sedan är det lika elegant och diskret som en elefant i en glasaffär. Utanpåliggande ledningar och bakelit- eller porslinsströmbrytare är något vi är vana vid att se i gamla hus, och tidlöst på ett helt annat sätt. Sedan finns naturligtvis ”moderna klassiker” som känns ganska tidlösa de också – Bennohyllan är ett bra exempel – men jag vet inte riktigt vad dess motsvarighet skulle vara i elsammanhang. Vippströmbrytare från femtiotalet med fluorescerande knappar kanske? Jag har dock inte sett något sådant i nytillverkning…

Utanpåliggande el är ett bra alternativ om man inte vill göra ingrepp i stommen eller ytskikten. Det går dock utmärkt att kombinera utanpåliggande och dolda dragningar, till exempel i golvet (för golvuttagen). För oss är det alternativ att dra dolt bakom taklisten där panel saknas, i golvet som ändå är uppe, eller i hall- och badrumstaket som ska få ny panel och sänkas lite. Förr använde man blymantlad kuloledning för utanpåliggande montage, det är det man hittar i de flesta gamla hus. Numera används en ledning som heter EKRK som är pvc-mantlad. Den får man dock inte dra i rör, så vill man kombinera utanpåliggande och dolda ledningar är det en annan kabel som gäller i elrören, och kopplingsdosor för kulo (förslagsvis i porslin – Gysinge och Ifö Electric tillverkar likartade, eller också kan man återanvända gamla. Våra ramlade dock i bitar när vi började demontera elen, det enda som höll ihop dem var målarfärg).

På bilden bredvid samsas gammal blymantlad kulo med ny, utanpåliggande EKRK. Den senare är väldigt iögonfallande i jämförelse, men precis som i fallet med rören, går det att göra mer diskret. Istället för de klumpiga spikklamrarna kan man till exempel använda lettiklammer, en u-formad klammer med två ben. Den påminner om de blixtklamrar som man använde förr, men är något större. Alternativet är APK/TKK-klammer, eller ”klemmiklammer” (kärt barn har många namn). Den sätts in under kabeln och har två armar som kläms åt runt kabeln. Snyggast blir det om man drar ledningen längst befintliga linjer. Med panelens riktning istället för mot, längst lister och foder, vid fönster…

Och vi kommer förstås att använda strömbrytare i bakelit. Såtillvida att pengarna räcker till…