Vi ser det snöar

Igår kom den första snön. Det känns lite skumt, måste jag erkänna, jag är ju uppvuxen vid kusten och där brukar snön komma lite senare. Jag tycker dock att det är jättemysigt, höstmånaderna brukar vara mörka och det blir så ljust när snön har lagt sig tillrätta på marken. Nu har snön bara pudrats över lägderna, och det ser nästan ut som frusen vispad grädde mot det meterhöga, gula gräset.

Det blir naturligtvis lite tuffare att vara där borta och jobba. Vi har satt in alla de innanfönster vi har lyckats hitta – det saknas två lufter i bagarstugan – men häromdagen hade jordfelsströmbrytaren slagit till och det var inte mer än fem grader varmt där vi normalt brukar gå för att värma upp oss. Underställ på och många lager kläder gäller. Svärfar och Olov försöker att ordna till så att värmeförlusterna blir så minimala som möjligt. Förra året märkte de att huset höll sig varmt ganska länge in på hösten, timmerstommen lagrar naturligtvis värme och tänka sig – det finns en del markvärme i den gamla mullbänken! Nu är det inte mycket kvar som ska fixas där (det är inte säkert att svärfar och Olov håller med mig dock). Grabbarna ska näta insidan av stenarna med ett väldigt finmaskigt hönsnät för att hålla gnagarna utomhus. Därefter ska det tätas med en vindduk och isoleras med lecakulor. Innan det är dags för isoleringen ska, såvitt jag har förstått, golvbjälklaget konstrueras. För oss innebär det nya bärlinor och golvåsar. I övrigt är det badrummet som ska förberedas.

Igår var vi hemma hos våra vänner, familjen S. Vi råkade se en trailer för Ernsts program Första, Andra, Tredje! och äldsta pojken – som har besökt huset vid två tillfällen – kläckte ur sig: ”Om Olov och Maria sålde alla sina grejer skulle de ju bli jätterika!”. Om vi har så mycket värdefulla antikviteter låter jag vara osagt, men vi har en hel del gamla möbler som känns självklara att ha i huset. Både sådant jag har ärvt, fått och köpt men också sådant som följde med i husköpet eller som vi kommer att få av svärföräldrarna. Det är allt ifrån vackra drickamålade möbler från 1800-talet och för huset specialbyggda möbler, till möbler som dessvärre är målade i ett tjockt lager oljefärg i hudbeiga färger. Ett av sommarens projekt har varit att fixa till ett skåp som är byggt 1914 av byasnickaren. Bröderna Karlsson ropade in det på auktion för att använda som ”skrotskåp”, och tyvärr såg det verkligen ut som ett skrotskåp också. Tjärfläckar överallt, fågelskit, hästtagel, ingrodd smuts. Jag har jobbat som ett djur med att få det rent – såpa, såpa, såpa och slipa, slipa, slipa samt kitta och shellackera – men nu är det jättefint. Det är målat i en färg jag har blandat själv, med Gysinges linoljefärger, cirka 40% grön umbra och 10% gulockra. En endaste liten tjärfläck gick inte att måla över trots att jag shellackerade den många herrans varv. För närvarande är fötterna målade i ultramarinblå, men de ska målas i grön umbra i högre procentsats.

En annan vacker möbel som ska flytta in hos oss är ett hörnskåp som är byggt för huset. Det är ett så kallat kantor, ett mjölk- och filskåp vars inredning består av pinnar för tråg istället för hyllor. En rolig sak är att min svärfars farmor har ristat in ett streck i dörren för varje par ”lappskor” i skinn hon tillverkat, exklusive de hon gjorde för sin familj. Det är många streck! Vi har fått veta att skåpet en gång har varit målat i blått, antagligen kimröksgrått i vitt, numera är det målat i en väldigt tjock och högglansig oljefärg liksom ett par av de andra möblerna vi har. Jag hoppas att jag någon gång för tillfälle att försöka ta bort den färgen och kanske få den att se ut som ett traditionellt kantor. Men det finns mycket att göra innan dess.

This entry posted in Inredning, Renoveringen. Entry Tags: , , Bookmark the permalink. 

0 Responses to Vi ser det snöar

  1. Vilken fantastisk blogg du har! Tänk att jag missat den!

    Erat hus liknar (i alla fall invändigt) så som vårat hus såg ut när vi flyttade in 1999 i vårat sekelskifteshus. Jag känner igen trappen med pärlspont på väggarna och de uppbrutna golven mig tillbaka till 2001 när vi var mitt upp i den totala renoveringen av huset. (Se bild när mannen utmattad sitter och dinglar med benen över golvbjälkarna http://smalltownstyle.blogg.se/2008/february/reflektion-over-flera-1000tals-mans-och-kvinnotimm.html).

    Det både med glädje och viss ångest jag ser tillbaka på den tiden. Det är fantasiskt kul att renovera och återskapa ett gammalt hus, men också ofattbart mycket jobb. Hur mycket jobb som ligger bakom en totalrenovering av ett över 100år gammalt hus är det bara de varit med om något liknande som kan förstå.

    Så jag vet vad ni går igenom (något så när…) Jag kommer att titta till er och komma med glada tillrop, för ni gör ett fantastiskt jobb!

    Med vänliga hälsningar
    Sara Small Town

  2. aliba says:

    Jag är så avundsjuk, på möblerna inte snön;)

  3. maria says:

    Tack Sara!
    Hjälp vilket jobb ni har gjort, det känns verkligen som om vi är där ni var då. Jag hoppas verkligen att det räcker med vår enda lilla utbyggnad. Vi har ju jobb så det räcker och blir över med vår bagarstuga, ladugård och alla andra ekonomibyggnader på gården – plus ett par fritidshus som står på våra ägor. Jag skulle nog kunna renovera fönster i resten av mitt liv om jag ville.

    Tio år – vilket jobb ni har gjort – och vilken vacker utbyggnad, den smälter verkligen in!

    aliba: Snön är redan borta. 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *