De små detaljerna gör det


Bild på sekelskifteshus i Sorsele med eternittak och skarpa stuprörsvinklar.

Jag tror att detaljerna spelar en roll i det stora hela. En liten detalj kan hjälpa eller stjälpa så mycket och ofta tycker jag att det är de där småsakerna man verkligen uppskattar. Vår bagarstuga är till exempel en fantastisk miljö, med ådringsmålade och marmorerade väggar, och var så inspirerande att den byggdes upp i en studio i Stockholm när man spelade in filmen Stora och små män (som delvis spelades in på vår gård). Men den vore inte densamma om det inte var för de bruna bakelitströmbrytarna, de små blåsorna i fönsterglaset som mina ögon känner så väl numera, de fina rundade handtagen, eller det faktum att två av takbrädorna är handhyvlad pärlspont medan resten är dubbelfasspont.

En av de där detaljerna jag och min man bryr oss mycket om är hur avvattningssystemet ser ut. Det kan ju framstå som fullständigt galet för någon som inte är intresserad av byggnadsvård, men jag tycker det är viktigt. Faktum är att det mesta jag kan datera som tillagt eller utbytt efter 1950-talet känns viktigt att bry sig om. Och jag kan inte låta bli att tycka att de tvära stuprörsvinklarna och fina vattenkuporna är riktigt vackra!

Det säger sig självt att det är ett stort ingrepp att byta taktäckningsmaterial, till exempel från eternittaket som är så fint i all sin mattgråa enkelhet. Att en sådan sak som vattenkupor, stuprörsvinklar eller hängrännor kan ge karaktär är kanske inte det första man tänker på. Men ändå: de finns där, man reflekterar kanske inte över dem, men de tilltalar ögonen. Första gången jag besökte huset i Fiskträsk, Arvidsjaur, som ses på bilden här ovan blev jag helt fascinerad av hängrännorna i trä. Då var jag inte intresserad av byggnadsvård, men de kändes så genuina och gammeldags och rustika. De gav atmosfär och särprägel till huset.

Kör man genom landsbygden i våra två nordligaste län breder taken ut sig som ett gråskimrande pärlband i åkergrönskan. Där det inte längre ligger spåntak ligger det för det mesta pannplåt, så lika i sina nyanser och de upplevs lika lättsamma. Pannplåten är till exempel inte lika randig och styv som den modernare korrugerade plåten. Jag tror att om man är och naggar i de där detaljerna alltför mycket så slutar det fort med att husets hela karaktär går förlorad. En linje som saknas här och en profil som saknas där kan väl vara okej. Men när man kompromissar med de flesta linjerna och de flesta profilerna tappar man bort det som var särpräglat från början.

Ta pannplåten som exempel. Den traditionella pannplåten har en mjukt rundad profil och två längstgående rillor, förstyvande skåror i plåten. Av praktiska skäl kunde den endast tillverkas i en viss storlek, vilket medförde att man fick en tvärgående skarv vid takläggningen. Idag tillverkas den så att man kan lägga en hel plåt utan att behöva skarva. Plannja tillverkar en plåt de kallar pannplåt (och säger dessutom att den är lämplig i byggnadsvårdssammanhang), men profilen är inte lika mjukt rundad utan påminner mer om trapetskorrugerad plåt i profilen. De har dessutom en variant som saknar de längstgående rillorna. Utan skåror och utan skarv, och med solreflekterande, blänkande aluzink istället för mattgalvat – alltför många kompromisser, och du har ett helt annat tak än vad det var tänkt att du skulle ha.

Plannja tillverkar skarprörsvinklar och vattenkupor.
Ekonomistål tillverkar gammaldags pannplåt och sinuskorrigerad plåt.
Om eternittak kan du läsa här och här.

This entry posted in Byggnadsvård. Entry Tags: , , Bookmark the permalink. 

0 Responses to De små detaljerna gör det

  1. aliba says:

    Hej, jag håller med om att detaljer är viktiga. Men vad gör man när detaljen saknas och man inte vet om den ens har funnits?
    Jag tänker på mina hängrännor, de som inte finns. Jag har tänkt mycket på att göra dem i trä, lagda på konsoller, vad tror du om det på min stuga?

  2. maria says:

    Ja, det där är ju också en sak att fundera över. 🙂 Jag tycker att man ska försöka titta så mycket som möjligt på hur man har gjort runt omkring framför allt – hur det ser ut på samtida hus i området. Och finns inga bra exempel får man söka sig ännu längre bort. Det är i överhuvudtaget ledord vad gäller min uppfattning om byggnadsvård: att tänka på hur det ser ut regionalt och hur pass ståndmässigt det är.

    Hängrännor i trä är oerhört vackra om än kanske inte de mest praktiska som finns. 🙂 Jag var nyligen i ett hus vars spåntak syns i inlägget, som hade hängrännor i trä och med konsoller av naturgrenar. Väldigt vackert och enkelt. Men inte det lättaste att underhålla kanske. 🙂

  3. aliba says:

    Fast jag har hellre en vacker detalj än ett lätt underhåll 😉
    Det är inte lätt att hitta något i närheten som ha fått ha kvar underhållskrävande material, tyvärr. I garage och lada sitter hyllor med naturkonsoller och i vedbon ligger fler bland veden, jag tror att han samlade:)

  4. Malin says:

    Jag håller med om att stuprännor utan tvära vinklar är just den detalj som kan skilja att ett hus ser sönderrenoverat istället för varsamt upprustat ut.
    Vilka fina bilder
    Ha en bra dag
    /Malin

  5. Hans says:

    Visst detaljerna gör det, men hur mycket ska man återställa … hur gammalt ska något vara innan det övergår från att vara omgjort till att bli genuint….
    I vårt objekt var det en gång papptak men rännorna som lister i taket och stora trattar.
    Någon gång på sent 40-tal morderniserades huset och det lades tegeltak och sattes upp vanliga hängrännor. I mina ögon passar taket med sitt tvåkupiga tegel väldigt bra på huset så vi kommer att behålla det.
    Och även stuprännorna får bli av sent utseende fast målade i linoljefärg i rätt kulör.
    Jag tycker jättemycket om din blogg och håller i stora hela med dig i det mesta …
    men ibland måste man ju komentera … kanske är jag inte tillräckligt ”renlärig” när det gäller byggnadsvård ….
    Men Maria fortsätt och stick ut hakan ibland, det är bara trevligt

  6. maria says:

    Hans, när någonting har gjorts om ser jag det som så att antingen har man skapat nya kvaliteter, eller också har kvaliteter gått förlorade. Vårt hus är ett jättebra exempel på det. Takstolarna och taket har gjorts om med ett fyrtiotalshus som modell, med den påföljd att den ser ut som en stor låda eftersom huset är så långsmalt. Fasaden består av masonit på flera ställen, som har blivit bubblig och väldigt ful. Listerna har tagits bort och på vissa ställen ersatts med små smala funkislister som inte stämmer ihop med fönster- och takhöjd och de profilerade fönsterbågarna. Lackfärgen har krackelerat och lossnat där man spacklat mellan masonitskivorna. Jag älskar funkishus och jag tycker jättemycket om min svärfars barndomshem som i princip byggdes av masonit, men i vårt hus är det verkligen bara förfulande eftersom proportioner och material inte stämmer överens med husets övriga karaktär.

    Däremot har de till exempel satt in platsbyggda garderober (också de i masonit, fernissade på insidan) med snabelhandtag och bytt ut den branta originaltrappen mot en lackad trapp i furu av femtiotalsmodell. Det är verkligen kvaliteter att ta vara på! Jag antar, ungefär som ditt tegeltak. Nu måste vi byta ut vårt avvattningssystem eftersom vi bygger ut, gör om taket och det saknas hängrännor på baksidan, och ska man likaså göra det tycker jag absolut att man kan välja ett avvattningssystem med skarprörsvinklar som passar bättre på ett gammalt hus. De är inte svårare att få tag i än standardvarianten, om man köper Plannjas system.

  7. Hans says:

    Jag förstår hur du menar. Om det känns rätt på huset och inte för fular eller ser för bra ut så har man fatiskt möjligheten att välja.
    Masonit som fasadmatrial på ett gammalt hus är förfulande, det åldras så fult. Och ändå sattes det upp för att ”mordernisera” göra mer underhållfritt. Det finns mängder av exempel av pubblande sådana fasader ute på landet.
    Och ibland blir det fel ändå trots att man gjort allt i god renoveraing/återställnings anda.
    På vår uthus blev vi tvungna att göra en akut reparation i våras. Vid en storm på vårvintern blåste några gräder ner uppe under gavelspetsen. Spikarna var helt enkelt avrostade. Men för att kunna laga gavelspetsen fick vi plocka mer fasadplåten på gavel nedanför. Den var satt så konstigt att vi inte hade något val.
    Vi började återskapa en gavel som skulle passa uthuset med breda rejäla fassadbrädor och smäckra fina täcklist, samt ett fönster i passande storlek.
    Vi satte allt på plats och rödfärgade brädfasaden samt målade fösterfoderna gröna. Det såg jättebra ut … sedan sattes knutbrädorna upp, även de gröna, och plötslig såg allt bara fel ut ….
    Nu har vi plockat ner dem och bestänt att det blir rödfärg

  8. Hans says:

    Även på knutarna skulle det stå…..

  9. maria says:

    När jag och min man åkte på byggnadsvårdsresa till Gysinge förra året mötte vi en man som lett arbetet för att restaurera en gammal byagård (som hyrs ut som vandrarhem). Vi började språka om byggnadsvård och han berättade att de skulle byta fasad på uthuset. Han hade ordnat med kilsågade plank och gubbarna han hade till hjälp skulle spika upp dem. Men när han kom tillbaka hade de sågat till de där planken så de blev ”raka och fina”! Så kan det gå. Kanske inte relevant, men jag kom att tänka på det nu. 🙂

  10. Hans says:

    För ”byggare” måste man förklara mycket tydligt … och trots det gör de som de brukar (ibland. : )

  11. Katarina says:

    Hej,

    kul att hitta till din blogg och få ta del av era tankar och ideér kring renovering.
    Vilket härligt hus ni håller på att renovera!
    Intressant med hängrännor i trä.
    Vi håller också på att renovera ett gammalt hus och hela tiden ställs man inför olika val kring hur man ska lösa saker som tex avvattningssystemet 🙂
    Hoppas att det är ok att jag länkar från min blogg så att jag lätt hittar tillbaka hit.

    Mvh
    Katarina

  12. maria says:

    Tack Katarina! Ja det är helt okej. Jag hade tänkt göra detsamma. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *