"Det ser ut som en sandlåda!"


Det blåste rejält i söndags, gick vita gäss på Vindelälven och sandstormade inne i huset. Rönnen tjatade jag till mig att få behålla, jag tycker att den är vacker… Vilket absolut är sant när den nu står i sin höstskrud.

Att vårt hus liknar en sandlåda tyckte i alla fall Greta, en liten tjej som var på besök hos oss för någon vecka sedan. Hon ansåg också att det var lämpligt att vi byggde pool i det blivande köket. Och min mans guddotter säger att vi har troll i ladugården, så snart kan vi öppna nog ett Lekland i Nedre Saxnäs.


Sandlådan. Det blivande vardagsrummet.

På konstruktionsfronten intet mycket nytt. Grunden till utbyggnaden står där den står och vi har varken ribbor, väggar eller tak. Så går det när man inte följer mitt råd att beställa i god tid, när det är annat än standard man vill ha. Det senaste vi fick höra var att väggelementen kommer att byggas färdiga inne i Sorsele, för att sedan fraktas på plats och sättas upp färdigkonstruerade. Från byggnadsvårdsprojekt till modulhus på några månaders tid! Anledningen är att vår enkelstuga i sin konstruktion är smal – och väldigt hög. Vi är alltså begåvade med hög takhöjd men det blir enklare att bygga väggarna med fötterna stadigt på backen.


Förstugan sett från övre hallen. Dubbelfassponten i förstugan finns praktiskt taget kvar överallt.

När vi tog bort pappspänningen från bagarstugans tak blev vi överlyckliga över det vackra paneltaket. Det var en målad dubbelfasspont. Nu suckar vi när vi tar bort masonitskivorna. ”Ännu mer fasspont. Figures!” Jag förstår inte riktigt var de har fått tag i all panel. Det är uppenbart att de har använt den för att göra det slätt och fint för att spika masonit på, och är inte den ursprungliga väggbeklädnaden. I lilla kammaren uppe har vi till exempel hittat rester av pappspänning av väggarna, och det var tydligen finrummet som var avsett för gäster (vi har kvar ”imperialsängen” som de kallade den, en vacker vit utdragssäng som gjordes av byasnickaren i början av tjugotalet). Men varifrån kommer all panel? I salen är all panel kvar. I hallen är praktiskt taget all panel kvar. Och så dyker denna panel upp under masoniten i övre hallen: betsad, precis i samma färg som man kan hitta i Zorngården. Och insprängt finns stumpar av målad panel. Jag är väldigt nyfiken på hur det har sett ut där innan.


Olov och svärfar tätar grunden med masonitskivor. De har under de senaste veckorna lagat till syllstocken och fixat färdigt med grundstenarna. Det är bara lite sent att täta med kalkbruk. Grunden kommer att isoleras med lecakulor på vindduk.

Vi har också lyckats beställa fönster till utbyggnaden! Det blev kopplade tvåglasfönster med maskindraget glas i ytterrutorna och lågemissionsglas i innerrutorna, ett förfarande som motsvarar ett lite äldre treglasfönster i isolerverkan. Genomgående, äkta spröjs både ute och inne. Fönstren är lika våra befintliga i alla väsentligheter – mått och spröjsindelning – även om profileringarna ser annorlunda ut. Beslag i mässing och så en fönsterdörr till balkongen, en döbattang med smala dörrblad och dubbelspanjolett. Vi kontaktade några olika snickerier, ett par hade alltför mycket att göra och avböjde. Allmogesnickerier som gör både fönster och dörrar var ganska dyra, och kunde dessutom inte göra fönstren i de mått vi ville ha dem. Valet föll slutligen på Bröderna Larssons snickeri i Åmsele (som lustigt nog har tillverkat en del av svärföräldrarnas fasta inredning). Förutom att vi stöder ett regionalt företag har de varit suveräna att ha kontakt med, även efter att vi begärt den tredje offerten… Proffsiga och effektiva, billiga och med bra leveranstid. Plus att bågarna kommer att grundas med linoljefärg.

I övrigt kämpar jag på med fönstren. Nu får övervåningens nyare fönster sig en omgång. Svärfar och Olov jobbar med grunden – häromdagen köpte svärfar lindrev som tydligen har legat ”i evigheter” på järnaffären – och vi har ställts inför nya beslut. Vår kvalitetsansvarige är väldigt mån om detaljerna. Till exempel hade han varit vaken nog att uppmärksamma att pannplåten vi ska ha på huset tillverkas i flera olika längder och frågade om vi ville ha hela plåtar (billigare och snabbare att lägga) eller i den traditionella längden som måste skarvas. Det känns jättebra, för man kan ju inte ha koll på riktigt allt…

Jag har fått en utmärkelse av Pernilla! Stort tack! Enda kruxet är att bestämma sig för vem man ska skicka vidare till och jag måste nog återkomma om det.

This entry posted in Renoveringen. Entry Tags: , , , Bookmark the permalink. 

2 Responses to "Det ser ut som en sandlåda!"

  1. Hans says:

    Att få leveranser i rätt tid vid renoveringar verkar vara mycket svårt. Visst, det är special men ändå, hantverkaren/snickaren/leverantören vet ju om detta, men ändå måste mycket tid läggas för tjat, påminnelser och mer tjat och ändå blir allt försenat. Som tur är är man (i varje fall vi ochså försenade) och effekten mildras något.
    Men dörren som vi skulle fått i Augusti kommer inte förän i slutet på oktober ….i bästa fall. Vi har ju inte fått den levererad än….
    Men våra egna förseningar är nog egentligen lika stora, saker tar mer tid än bräknat, spilltiden blir större och övrig skötel tar ochså tid. Tex när man jobbar med ”prokektet” ca 10 timmar på plats i veckan, så går ca 1 tim åt för gräsmattan och en timme för upplockning/nerplockning och vips har 20% av tiden försvunnit….
    Men jag klagar inte detär ju projektet i sig som är roligt och det måste inte gå fort heller.

  2. maria says:

    Vi har oturen att bygga samtidigt som en värstingladugård ska byggas nästgårds. Så byggföretaget vi har anlitat är rätt kraftigt underbemannade och KA har sitt lilla att göra. Tyvärr.

Lämna ett svar till Hans Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *