Allt som händer

I Saxnäs står inte tiden still. I Saxnäs händer det väldigt mycket mest hela tiden. I tisdags fick vi besök av två antikvarier från Västerbottens museum. De gick omkring och tittade, fotade, frågade, diskuterade och gav tips på hur vi kunde gå tillväga. Det var nyttigt. En del visste jag, somligt hade jag inte en susning om. Och det var en stor överraskning att det de verkligen tyckte att vi skulle bevara var de två platsbyggda garderoberna som finns i den lilla kammaren på övervåningen. Jag antar att det nog är sådant som folk tenderar att riva ut (och vi har ju faktiskt tagit bort två stycken, en i kammaren och en i köket). ”Det är fina tidsdokument!”, var utlåtandet. Trappan och trappstången vann deras gillande, liksom alla andras (”Den behåller ni väl?”) Vår nytillverkade och stilblandande ytterdörr var dock inte riktigt till belåtenhet – men de kunde hålla med om att det var ett fint tillskott till huset som vi gör. Den är ett gediget hantverk, den allra sista dörren av ett sjuttiotal som gjorts av en nu 80-årig snickare utanför Skellefteå. Vårt bidrag till huset, tycker jag och Olov att den känns som. Besöket gav framför allt att vi fick en bekräftelse på att vi är på rätt spår, och det känns väldigt skönt. Inte minst för sinnesfridens skull.

Så var det dags att ta itu med fönstren på övervåningen. Vi fick ner ett par. Sedan bestämde vi att vi skulle göra detsamma med det förbyggda fönstret på övervåningen. Att jag aldrig har reflekterat över att det faktiskt skulle kunna vara ett blindfönster övergår mitt förstånd. Men ju mer vi letade, desto mer uppenbart var det. Det fanns inte något fönster. Bara en fönsterbåge, en gardin, tjärpapp och vägg. En koll med Ragnhild, sist boende i huset, bekräftade det. Blindfönstret gjordes på femtiotalet för att hennes bror ville det. Märkligt nog hade Olov begärt offert på en för många av just den fönstertypen. Dock hittade vi också en fasspontad, limfärgad takpanel. Den har antagligen aldrig varit synlig där och jag skulle tro att den spikades dit på femtiotalet den också (eftersom den har anpassats till de andra ändringarna som gjordes då och den har väldigt synliga spikhål som inte har målats över) men den är ju så vacker. Rent tidsmässigt skulle det inte vara fel med ett paneltak i fasspont, men troligen har taket i kammaren alltid varit pappspänt, liksom timmerväggen har varit pappspänd och sedan klätts med treetex som tapetserats. Restaurering eller inte? Hur tusan tänker man en sådan gång? Jag förmodar att vi kommer att låta så mycket vara som möjligt. Nya tapeter, sätta i ett riktigt fönster och ersätta den bortrivna treetexen. Och faktiskt är jag lite sugen på pappspänning…


Jag älskar dessa bilder på Henrik. Han och Olov var uppe på taket och jobbade och jag lyckades få några kanonfoton, i alla fall i mitt tycke.

Så var det det där med skorstenen. I förrgår skulle den plockas ner. Olovs faster och hennes familj – inklusive muraren Henrik – kom för att hjälpa till att knacka tegel. Det blev ett arbete i dagarna tre, varav jag endast kunde vara med på den första. Det tegel som var i bra skick rengjordes och lades på pall för att återanvändas i skorstenen som ska muras upp. Det var rätt fascinerande, en del tegelstenar var handgjorda och vi hittade bland annat handavtryck. Resten var fabriksgjort och betydligt lättare att rengöra. Men Olovs stackars kusin som var satt på att rengöra hade visst varit så slut i armen att hon knappt kunde hålla hammaren. All heder till dem som hjälpte oss!

Vad som händer härnäst vet jag faktiskt inte riktigt. Jag ska börja med att måla pardörren, och jag tror att svärfar och maken ska gräva ur ännu mer i kammaren och börja åtgärda problemen där. Några av stockarna – av jord komna, till jord åter blivna – är riktigt illa däran.

This entry posted in Renoveringen. Entry Tags: , Bookmark the permalink. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *