Vinterns vedermödor

Baksidan före...
Före…

Vi har en ovanligt snörik vinter i år. För två veckor sedan vräkte snön ner och förlängde vintern ytterligare. Innan dess hann dock Olov och svärfar åka ut till huset och ta ner granhäcken som var planterad vid husets baksida.

Vi har en flygbild som är tagen någon gång i början av sextiotalet, då är granhäcken en liten och gullig sak. Nu rör det sig dock om fullvuxna träd som står alldeles för nära huset. I somras när man gick runt huset kunde man känna hur marken var knölig av rötter. Vi hittade till och med en björkrot som har sökt sig rakt under huset. Att ta hand om träd som står alltför nära hus är en viktig sak att göra, kanske viktigast. Träd är tyvärr detsamma som fukt och, i värsta fall, fuktskador. Nedfallande löv kan göra skada, rötter kan skada grunden och drar åt sig markfukt. Varför gjorde vi det inte i somras? Jag måste erkänna att jag var väldigt angelägen om att få det gjort så fort som möjligt. Men träd fäller man vid påsk; i alla fall om man ska kunna ta hand om det. Nu ligger de inte under ett par meter snö och går relativt lätt att frakta bort med skotern för att så småningom sågas upp och användas som ved.

Huset från baksidan
och efter avverkning…

Snart lämnas bygglovsansökan in också! Mitt bland alla bröllopsbestyr. Vår konsult, Richard, sade vid första konsulttillfället att han hoppades att vi hade kvar de gamla radiatorerna och att vi naturligtvis skulle ha klassiska sektionsradiatorer även i tillbyggnaden. Han kunde nog inte ha sagt något bättre för att få mitt förtroende. Och jo; de gamla radiatorerna står ute i ladugården och väntar. Vi har gjort några förändringar på ritningen, precis som jag nämnde tidigare. En del svider lite i byggnadsvårdshjärtat men ger så stora vinster att det vore dumt att låta bli. Till exempel att flytta skorstenen. Exteriört innebär det att skorstenarna blir symmetriska. Interiört innebär det att vi lättare kan placera vedpannan, och att eldstaden får en mer central placering i huset. Det är inte 1850, men det är i alla fall sekelskifte. Jag har insisterat på att skorstenen ska muras med det gamla teglet, i den gamla delen. I tillbyggnaden kommer det att bli en modulskorsten som ovan nock får ett likadant utseende.

Var förbi på Västerbottens museum och kikade in i byggnadsvårdsrummet. Där hade de lagt ut nya broschyrer från Hålla Hus. Triumf! Det var väl det jag visste. Nu kommer jag inte ihåg ifall jag har skrivit det tidigare i bloggen, men jag reagerade på att husguden Göran i boken Utvändig renovering skrev att pannplåt var ett dåligt alternativ i byggnadsvårdssammanhang. Det är ju i princip bara pannplåt som syns i byn, jämte spåntak, så vad skulle vara mer fel – tegeltak eller pannplåt? Men i Hålla hus nya broschyr konstaterar författaren:

Galvaniserad omålad pannplåt har en stark tradition i vårt län. Denna plåt är ett gott alternativ till det tjärade spåntaket på grånade förrådsbodar, lador, logar och fiskebodar. Den kan även med fördel användas på övriga hus på landsbygden och på enklare byggnader i tätorterna.

Det kan finnas lokala och regionala variationer. Vad som är sant på landsbygden i Lappland är inte sant för städerna längst Norrlandskusten. Eller landsbygden utanför Stockholm. Är du i tagen med att renovera och restaurera ett gammalt hus, se till att prata med ditt närmaste museum. Det kan ge dig ovärderlig information om lokala avvikelser från det som framställs som norm i byggnadsvårdslitteraturen.

I övrigt har den eminenta tidningen Gård & Torp tipsat om den här bloggen. Det tackar jag för! Fast jag måste korrigera dem – det inte är en parstuga vi renoverar, utan en enkelstuga som med tillbyggnad blir en parstuga. Det nya numret som landade i brevlådan häromdagen har jag dock inte kunnat lägga vantarna på. Den har fästmannen, fem timmars bussfärd härifrån. Jag är vansinnigt avis!

This entry posted in Renoveringen. Entry Tags: , , Bookmark the permalink. 

3 Responses to Vinterns vedermödor

  1. Pernilla says:

    Ja, du hade defintivt rätt om pannplåten! I Västerbotten var pannplåt väldigt vanligt på både bostadshus och uthus under 1900-talets första hälft. Många spåntak ersattes med pannplåt då. Det som faktiskt var riktigt ovanligt här det var tegeltaken, de blev vanliga här uppe först kring mitten av 1900-talet. Annars rekommenderas ju ofta enkupigt taktegel på gamla hus men det stämmer inte med vår byggnadstradition här uppe. Så jag skulle defintivit välja pannplåt före tegel! Dessutom är plåten så mycket lättare och orsakar inte sättningar i de klena takstolarna som tegel gör. Man får ju komma ihåg att takkonstruktionen vanligtvis är anpassad för ett spån- eller nävertak.

  2. Hej, jag undrar var man kan köpa pannplåt – det var ju ett sjuhelsikes meck att hitta leverantörer.

  3. maria says:

    Hör med http://www.ekonomistal.se om vilka återförsäljare de har! Plannja tillverkar något de kallar pannplåt men den har inte samma profil som den gammaldags pannplåten.

Lämna ett svar till Pernilla Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *