Där vi befinner oss nu

Tidsoptimism byts ut mot realism och pessimism. Men det goda humöret och lusten finns kvar.
För ett år sedan möttes man av målad masonit så fort man klev in i hallen. Målarfärgen släppte i stora flagor i de spacklade fogarna och huset hade inte åldrats särskilt snyggt. På golven låg bubbliga, fernissade linoleummattor och vi trodde inte att det skulle finnas kvar någonting bakom de blanka skivorna. Tänk så fel vi hade. (Och gissa om vi tappade hakan när vi plockade bort masoniten på hallgolvet, och hittade ett gammalt kilsågat, målat golv där under! Vi trodde ju att de hade rivit ut allt sådant. Så blir det när man tänker för kort – för den gamla förstugan var ju hälften så stor som hallen är idag, och originalgolvet slutade naturligtvis där originalväggen gick).

När vi plockade ut köksinredningen och garderoben, det var då vi fick en antydan om att det kanske skulle finnas någonting där under och bakom. Något som verkade vara panel visade sig försiktigt under uniten. Vi plockade bort lite. Och vi plockade bort ännu mer. Där under och bakom tronade fasspont och vackert mönstrade tapeter som i fornstora dagar. Vi fick dessutom ett hum om hur den fasta inredningen och planlösningen en gång har sett ut.

Panel i hallen
Direkt under den målade masoniten fanns den målade fasspontpanelen i hallen. Man ser även timmerstommen, som sågades av när man förlängde hallen och gjorde badrum av en del av köket. Under panelen finns en tapet med ultramarinblåa små blommor. Den sitter ovanpå en makulering av tidningspapper, som i sin tur sitter på knalligt rosamålad timmervägg. Den gröna ”marmorerade” masoniten har tidigare suttit på köksväggarna, men fick utgöra underlag för elementet.

Det är inget rationellt arbete att renovera ett gammalt hus. Redan nu planerar vi vilka väggar som ska tapetseras i det nuvarande köket, det blivande vardagsrummet (då kan vi ju bevara ytskikten som är yngre än panelen och väl värda att bevaras de också). Det känns som om vi går händelserna långt i förväg, men å andra sidan slipper vi förhoppningsvis göra ingrepp som vi kommer att ångra i framtiden. Planlösningsfrågan känns som den viktigaste att ta itu med för tillfället. Vi vill ju helst inte göra hål i timret, men inte heller flytta på den fina trappen. Trappen, ja. Som alla kommenterar. ”Vilken fin trapp ni har!”. Den är stor och fin och har en marmorerad, rund ledstång; svärfar misstänker att den är gjord med första renoveringen på 20-talet i samband med att kammardörren sattes igen. Som denna trapp har orsakat oss bryderi. Men kanske har vi nu en lösning som passar allt och alla?

Som det är nu blir kammaren lätt lite bortglömd, den ligger liksom i skymundan och slumrar. Ingången från hallen sattes som sagt igen för länge sedan, nu går man dit genom att gå längst in i köket. Vi funderar på att ha den som genomgångsrum, ett rum där man kan sitta och jobba eller läsa samtidigt som man går där igenom till kök och vardagsrum. Kommunikationsytan blir inte så hemskt stor, så funktionsdugligt kommer det hur som helst att vara. Det skulle innebära att vi antingen flyttade trappan, och tog upp den gamla dörröppningen. Eller också att vi behöll trappan, och breddade den gamla dörröppningen åt vänster.

planritning.jpg
Den nuvarande planritningen. Den gamla storstugan har förändrats ganska mycket. Den gråskuggade väggen är där originalväggen har suttit, den helsvarta delen är där en dörröppning har funnits.

Vi funderar också på att ha toalett och badrum där det befintliga finns, fast göra den större. Det skulle innebära att vi återställde en originalvägg, dock skulle alltså just den öppningen in till vardagsstugan försvinna. Å andra sidan skulle kammaren få en mer framträdande roll än vad den har idag. Det är så mycket att fundera på, och vi vill ju göra så rätt som möjligt samtidigt som det passar oss!

Återkom senare för version 3.0…

Andra bloggar om: ,

This entry posted in Byggnadsvård, Renoveringen. Bookmark the permalink. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *