Barnrummet var det sista rummet som blev klart i vårt hus. Rummet har i princip stått kallställt tills i julas, då maken och svärfar listade klart och flyttade ut alla verktyg och byggsaker som har fått husera där de senaste åren. Egentligen var det tänkt att sonen skulle få sitt rum klart till treårsdagen, men det hanns inte. Lagom till jul fick han sova första natten i sitt eget rum, dock.
Historiskt sett var den här kammaren det första rummet som inreddes på övervåningen, och min mans farfar och farmor bodde här sin första tid som gifta. Dock byggdes större delen av övervåningen om 1951, och det finns inga spår kvar av hur det såg ut innan dess.
Så här såg det ut efter renoveringen i början av femtiotalet. Till höger i bild syns det yngsta fönstret i huset; ett kopplat och helt oprofilerat fönster. Eftersom vi förlängde huset åt det hållet har det fönstret satts igen och fungerar nu som en nisch i vår dusch på andra sidan väggen.
Som synes på den andra bilden finns två platsbyggda masonitgarderober. De är gedigna och i fint skick. När Holger bodde här hade han sängen mitt mellan garderoberna och en sänglampa uppsatt på garderobsväggen. Det syns på tapeten.
Och följande är rätt intressant: vi har varit övertygade om att det fanns ett fönster som spikats igen med treetex där under. Övertygade! Att det kunde vara ett blindfönster var något inte ens jag ens hade reflekterat över. Men ett blindfönster var det, och det sattes in 1951 för att Holger ville det. Egentligen inte så konstigt, jag hade inte velat ha sängen under fönstret heller.
Ett rum utan fönster vill man ju inte ha, så vi gjorde helt enkelt så att vi tog det lilla fönstret som blev över från trapphallen och satte dit istället. Och fönsterglaset återanvände vi. Bågarna finns givetvis kvar.
Och så här ser samma hörna ut i dagsläget. Masonitgarderoberna är kvar, men dörrarna har vi tagit ner och sparat på ett annat ställe. Istället har jag hängt upp draperier (sydda av tyget Moln designade av Gunilla Axén) med vad som kan vara en av världens bästa uppfinningar: gardinspiral. Dels blir det en mysig koja för sonen, och dels frigör det en hel del golvutrymme som känns rätt nödvändigt i ett barnrum. Plus att klämrisken försvinner.
Nytt pappspänt tak blev det, och då bytte vi ut taklisterna också. I övrigt är det inte gjort så mycket i rummet. Barnet är nöjt, och det är huvudsaken.
Vi resonerade som så, att ett barnrum är ett barnrum och vi vill att det ska vara färgglatt och lekvänligt. Tapeten, som heter Dotty och kommer från danska Ferm Living, flörtar med sjuttiotal och funkar bra ihop med ljuset i rummet. Möblerna är en blandning av retro och nytt (framför allt Ikea).
Det här är antagligen det rum jag känner mig mest nöjd med i hela huset, för allt föll liksom bara på plats. Och båda barnen tycker jättemycket om att vara där inne och leka.
Än finns det saker kvar att göra. Jag är till exempel fundersam om teakskrivbordet ska få vara kvar, eller om det ska bytas ut mot en av skolbänkarna vi har stående i garaget, från den gamla byskolan. Det kan ju vara roligt att leka skola när man kommer upp i den åldern. Det saknas en hel del förvaring och hyllor, bland annat ska vi upp med en tavellist för böckerna som är populärast just nu – annars ligger de nämligen på golvet. Men klara, på det hela taget, helt klar blir man väl kanske aldrig?
Jag tycker att det är så otroligt fint med marmoreringar, ådringsmålningar och drickamålningar. Framför allt förknippar jag det med tidigt 1900-tal och ombonade kök.
Här till höger syns en bild från det gamla kökets väggar. Väggen måste ha varit indelad i fält på ungefär samma sätt som bagarstugan. Underlaget är masonit, vilket innebär – med tanke på övriga lager – att flamningen borde dateras till 30-talet. Sannolikt är de gjorda av en av bröderna som bodde här sist, och som jobbade som målare och tapetserare.
El och vvs är två av de ämnen jag har försökt hitta mest information om, men också två av de ämnen som det kanske finns minst information om. Framför allt badrummen har jag haft problem med, hur man ska förhålla sig till VVS-historia i kombination med moderna tätskikt och krav från försäkringsbolag och dylikt. Stora boken om byggnadsvård och Invändig renovering har avsnitt om badrum, men det vurmas kanske lite för mycket för sekelskifte och träpanel för min smak.
