Ett av de tidigaste färglagren vi har hittat här i huset är en speciell grönflamning. Vad jag har förstått är det en typ av björkimitation, fast i grönt istället för gult. Den ska ha varit populär fram till och med 30-talet, men här har den använts längre än så, till exempel är det lutande överskåpet i bagarstugan också det grönflammat. Här på bilden till vänster syns ett av dörrbladen som suttit vänt in mot köket en gång i tiden. Flamningen var täckt av masonit.

Här till höger syns en bild från det gamla kökets väggar. Väggen måste ha varit indelad i fält på ungefär samma sätt som bagarstugan. Underlaget är masonit, vilket innebär – med tanke på övriga lager – att flamningen borde dateras till 30-talet. Sannolikt är de gjorda av en av bröderna som bodde här sist, och som jobbade som målare och tapetserare.

I klädkammaren, som byggdes 1951, har de flammade golvsocklarna med enkel hålkälsprofil återanvänts. Och vår vackra svarvade ledstång är också grönflammad, och fernissad.

Om någon kunde berätta lite mer om denna sorts imitationsmålning vore jag oerhört tacksam. Framför allt vore det intressant att veta vilka kulörer som användes (i och för sig verkar det variera lite, dörrbladen har en grönare kulör än vår kökssoffa som är flammad i en kallare grågrön färg, handledaren i trappen är mörkt mossgrön) och när det användes runt om i landet.

Den här gången tänkte jag dock bara tipsa om länkar. Den här har åtminstone jag funnit ganska informativ och jag tycker att hela badrumsmiljön är väldigt vacker (det finns en länk till en pdf på sidan där man kan läsa mer). Har ni missat Byggfabrikens stilhistoria och inspirationsbilder är det väl värt ett besök!

Byggnadsvård Gävleborg är inte bara duktiga på kök, de har en fin blogg också, och där kan man läsa om en av byggnadsantikvariernas badrumsrenoveringar. En annan av deras byggnadsantikvarier har en blogg, den nya bekantskapen Fru Åberg i Lågbo. Badrumsinstallationen i hennes hus kan man läsa om i en serie om fyra delar. Lite olika utföranden, men lika fullt inspirerande båda två! Sophie har skrivit en hel del inlägg om sitt badrum, framför allt tycker jag att inläggen om klinkersättning, återbruk av badrumsporslinet och blandare är informativa. Bloggen 20-talshuset återbrukar toalettstol och handfat (liknande det vi kommer att använda) och visar förvandlingen i tre inlägg. Norrfrids Eija är i tagen att installera badrum också. Gård & Torp har ett par badrumsartiklar utlagda på sin webb, men jag föredrar artiklarna i papperstidningarna nr 1/2006, 10/2011, 6/2010, 8/2008. Gamla lösnummer kan man köpa i Gård & Torps webbutik.

Jag har förresten fått frågor om klinkerplattorna vi har satt in nu och vad vi har på övervåningen. På övervåningen satte vi in ett schackrutigt golv i svartvitt, CC Höganäs Chrome. På nedervåningen valde vi ett genomfärgat, matt klinker från Dekora, Solid i färgerna tobacco/white. De har även en gråspräcklig variant. Liknande finns hos Byggfabrikens sortiment av Victorian tiles och CC Höganäs Grynna. Gysinge centrum för byggnadsvård har också börjat saluföra en cementplatta  färgerna svart, rött och vitt.

Badrumbelysning tycker jag är lite småklurigt. Vi har funderat en hel del på det. Det mesta som finns på marknaden känns väldigt modernt. På övervåningen satte vi en badrumslampa från Ikea som är populär i sådana här sammanhang, men i badrummet där nere vill vi inte ha fullt lika romantiserande stil. Långt kommer man dock med porslinssocklar från Ifö Electric, de är väldigt lätta att förnya om man bara hittar kupor med rätt fattning. Jag är inte jättesugen på en så kallad ”stallampa” med klar glaskupa och har varit inne på vanliga glober, men när jag såg de olika glaskuporna som Nacka Byggnadsvård saluför föll resten på plats. De har, liksom Byggfabriken, en del inredning för badrum också.

Tipsar också om VVS-Pro som har renoverat badrumsporslin, läs också artikeln om ägaren Lennart Berg!

Vi planerade länge att ha pärlspont på väggarna i båda våra badrum. Nu blir det istället så att vi bara har det där uppe, vår moderna tolkning av dåtiden med Ikeamöbler och svartvitt schackrutigt golv. Men ju närmare vi har kommit byggstart för vårt badrum på nedervåningen desto mer har jag känt att jag vill lägga mig än närmare ett badrum från första halvan av 1900-talet.

Jag har bott i flera funkislägenheter med orginalbadrum i mina dagar och de värmer mitt hjärta. Förvisso har de haft svinkalla klinkergolv, men de har en stil, elegans och stramhet som jag uppskattar mycket. Gemensamma nämnare är de schackrutiga golven i gråspräckligt och rött, somliga badrum har haft en marmorskiva som fönstersmyg (i min mosters gamla är det fantastisk kolmårdsmarmor!), och alltid kakel ungefär halva eller två tredjedelar av väggen och där ovan målad puts. Byggfabriken har en fin bild på ett nyrenoverat badrum med inkaklat badkar och marmor på golvet, jag har inte haft det i någon egen bostad men har stött på det på andra håll. Och apropå marmor, kolla in det marmorbeklädda badrummet i 20-talshuset Rosenheim mansion som skildras i tv-serien American Horror Story – det är fantastiskt.

Det är framför allt de bilderna jag har haft i huvudet när jag har föreställt mig vårt badrum. Att golvet skulle bli schackrutigt och rödvitt har vi bestämt sedan länge, att det blev en annan sort än den vi först tänkt är sekundärt. Vi har tittat mycket på badrummen i Gård & Torps badrumsspecialer (nr 10/2011, nr 8/2008 och nr 1/2006 av de nummer vi har hemma), men inget har känts sådär klockrent. Tills i natt, drabbad av gravidinsomnia och sittandes på toaletten med en trave gamla tidningar: Gård & Torp nr 6/2010, en genomgång av badrumshistoria skriven av Vicky Wenander och Christer Nordemo – artikeln rekommenderas! Där finns flera bilder på typiska badrum men också tips och förslag på hur man kan tänka när man står inför att renovera eller sätta in ett badrum i gamla hus. De skriver till exempel:

Ett tips är att använda dagens vanliga standardporslin, oavsett om man vill skapa känslan av förra sekelskiftet eller mitten av 1900-talet. Det är förhållandevis billigt och ansluter ofta till den traditionella strama, nordiska designen. Till wc-stolen kan man välja en svart sits och till tvättstället en smäcker blandare.

De pekar på en av kärnorna i vvs-orienterad byggnadsvård (eller för all del, det är relevant när det gäller moderniteter i gamla hus i överhuvudtaget) – ska man bygga ett för sekelskiftet typiskt badrum eller ett för huset rimligt första badrum? För vår del har vi ju valt det senare, ett 30-40-talsinspirerat badrum.

Sekelskiftesbadrummet hos den välbeställde hade i allmänhet ett golv av kvadratiska marmorplattor eller av så kallade ”engelska tiles”. Väggarna var delvis klädda med vitt kakel, ibland med jugendmönster, men de kunde även vara delvis klädda med marmor. Där ovanför var väggar och tak målade med blank lackfärg. Badkaret, på fötter, stod fritt inställt på golvet och ovanför fanns en takdusch. [...] Det tidstypiska 1940- och 1950-talsbadrummen hade ofta klinker eller mosaik på golvet, lagt i ett rutigt mönster med kulörerna vitt/svart, vitt/grått eller vitt/rött. Väggarna var klädda till hälften eller tvåtredjedelar med kakel, oftast i vitt men i enstaka fall ljusa pastellkulörer. Ovanför kaklet målades väggar och tak med blank lackfärg, precis som vid sekelskiftet.

När jag läste den här artikeln var min känsla ”bingo!”. Det var ju precis det här vi eftersträvade och det känns som om vi har hamnat rätt. Jag känner mig väldigt nöjd, än så länge. Det tar inte ens emot att måla med blank våtrumsfärg! Hur slutresultatet blir återstår ju att se, men jag känner mig väldigt nöjd än så länge med de beslut vi har tagit, det vi har valt att köpa nytt och den allmänna känslan i badrummet när man nu ser sin vision växa fram allt eftersom. Och pricken över i är marmorskivan vi har satt i fönstersmygen!

…och det blir till och med bättre än vad vi hade förväntat oss. Än så länge! Stort tack till Henrik som hittills har hjälpt oss att demontera skorsten, kakla köket och inte minst står ut med våra (mina) nycker vad gäller kakling och klinkring…

Nu när jag ändå tipsar om ett företag, tänkte jag klargöra lite hur jag tycker och tänker angående textreklam, annonsering och kommentarer som görs av företag – frågan har aktualiserats en del på sistone. Min blogg är ju som synes reklamfri och jag är journalist; jag följer Journalistförbundets riktlinjer mot textreklam. Det innebär att det inte finns någon ”dold” reklam här, jag får inte betalt för att tipsa om någonting eller att recensera en produkt utan är en glad konsument (och privatperson som inte ens recenserar hitskickade ex utan faktiskt betalat för alla produkter som jag använder) som tipsar andra byggnadsvårdsintresserade om produkter jag har fått nys om eller är nöjd med. Jag har sagt ja till en förfrågan att Speedheater får använda ett citat från bloggen för att marknadsföra sin produkt på sin hemsida, men jag har inte mottagit någonting i gengäld.

Hursom, dyker det ibland upp kommentarer på min blogg från företag. Ibland rör det sig om välvilliga tips och ibland om illa dold reklam. Oavsett vilket, så är det kommentarer jag väljer att inte visa om jag inte bedömer att det har relevans till det jag har skrivit annat än att tipsa om produkten – men då kan jag å andra sidan ta bort företagslänken och mejladressen i kommentaren. Jag betalar ju för mitt bloggutrymme och vill inte ställa upp med gratisannonsering (men vill ni betala för att annonsera, kan vi givetvis diskutera saken). Tips tar jag givetvis tacksamt emot och jag läser alla kommentarer och tittar på det jag blir tipsad om – men jag väljer helt enkelt att inte visa det för bloggläsarna.

Så på det sättet ser det ut här. Och angående den gammelsvenska kollektionen har vi själva tapetserat med den, tapeten Gysinge som också finns hos Gysinge centrum för byggnadsvård under namnet ”Tapet sekelskifte”. Tyvärr verkar det som om den och den fina 20-talstapeten Färnebo utgår, så har ni funderat på dem är det kanske läge att göra en investering nu.

Så här som på bilden till höger såg vårt badrum ut innan vi tog bort det mesta. Litet, trångt och mörkt. Ovanför badkaret hänger förresten en stor varmvattenberedare. Vi har förlängt badrummet ut mot ytterväggen, vilket har inneburit ett mindre vardagsrum, men också ett större badrum. På golvet ligger en schackrutig matta, väggarna består av målad masonit. Toalettstolen är dessvärre sprucken, handfatet var också det i dåligt skick och ingenting vi kan återanvända.

När jag ser Södergården-Sophies badrum blir jag lite avundsjuk på henne. Inte bara för att det är ett snyggt badrum, utan också för att återbruksmarknaden ser annorlunda ut i södra Sverige och i norra. Vi har ju försökt återbruka i hög utsträckning, men kaminen (som fortfarande står i lagårdsporten) fick vi åka till södra Lappland för att hämta, innerdörrarna hämtade vi vid kusten och så vidare. När min man och svärfar körde den turen blev det nog en femtio mil totalt. Som tur är, har vi rätt välfyllda förråd, vindar och garage där man faktiskt kan hitta en del återbruksmaterial.

Två handfat har vi liggande i våra gömmor. Det ena tittade rörmokarna på redan förra sommaren, det andra hittade jag i ett garage för ett tag sedan men har inte tittat på närmare. Eftersom det börjar dra ihop sig för att göra i ordning badrummet tog jag och sonen cykelkärran och gick på upptäcksfärd i garaget för att granska det. Och vi hade verkligen tur. Det måste ligga ett demonterat badrum där inne – en gammal sidospolad toalettstol låg uppflugen bakom Grålle (egentligen inte en Ferguson, tror jag, men den ser ut sådär i varje fall Det är ju en David Brown! utbrister maken här bredvid), jag grävde fram två fina spegelskåp i trä och handfatet från Ifö såg ut att vara i princip oanvänt, med fina lavoirkranar (en för varmt och en för kallt, ingen kran där vattnet blandas som i det andra handfatet) och vattenlås i gott skick.  Vi behöver bara hitta några lämpliga konsoler och skruvar, och det återstår att se vad rörmokaren säger om vattenlås och kranar. Det vore ju trevligt om vi kunde använda kranarna också istället för att bängla med moderna lavoirkranar som inte har rätt mått.

I övrigt då? Tja, lite förändringar har det blivit. Samma badkar som vi hade planerat sedan tidigare, i helvitt (vi gör oss inga förhoppningar om att hitta ett gjutjärnsbadkar på begagnatmarknaden, och stilmässigt är det inte riktigt rätt men komforten för ett två långa vuxna får tala). På golvet har vi velat ha ett genomfärgat, matt, oglaserat klinker i tegel- och kittfärg. Vi hade i princip bestämt oss för Byggfabrikens Flensburg, men så råkade vi ramla över en mindre, men färg- och ytmässigt helt perfekt platta från Dekora som vi slipper betala frakt för. Den kommer att läggas med tegelfärgad fris och rakt istället för diagonalt. På väggarna blir det ett vitt standardkakel satt en bit upp på väggen, resterande målat. Ett badrum som andas mer någonstans mellan tjugotal och funkis  snarare än sekelskifte, med andra ord. Porslinsglober i taket… men vid spegeln? Jag är kär i Sigvard Bernadottes lampetter och skulle kunna tänka mig en dubbellampett ovanför spegeln, men de designade han i mitten av sextiotalet. Fast det spelar kanske ingen större roll?

I år har vi nästan hunnit klart den där listan som vi skrev ner förra året, sånt där som man skulle ha gjort under sommaren. Förra året började vi leta kalkputs alldeles för sent. Nej, det är tydligen inte stapelvara på Beijers ens i storstaden, och vår järnhandel kunde inte ta hem det. Så när vi väl visste var den skulle beställas ifrån (tack annonstorget i Gård & Torp!) var det höstkallt och för sent för att putsa.

I år har vår stengrund putsats. Bara mellan stenarna, inte som tidigare, med en riktig betongfot på huset. Resultatet är jättevackert och som i ett trollslag såg huset liksom lite äldre ut. Det drar mindre på golvet också, nu när det har blivit mer vindtätt. Nu återstår bara fönstren, tidigare har vi inte orkat ta itu med tätningslister och fönsterremsor. Jag funderar på att sy några fönsterkorvar a la Mrs Universum nu när jag har en alldeles egen symaskin också (liksom min hushållsassistent en gammal trotjänare från mitten av förra århundradet).

Men för att återgå till listan. Ibland är man ju lite naiv. Eller mycket naiv, när man inbillar sig att man ska hinna tusen saker med en liten bebis i familjen. Det går bättre nu när sonen nästan är två. Att hjälpa till är bland det bästa han vet. Men sedan förra sommaren har vi alltså nästan hunnit göra färdigt brokvisten. Den måste målas ordentligt, den är ännu bara grundmålad. I sommar har det inte blivit någonting av att behandla bron med roslagsmahogny heller. Men innertak finns det, och räcken. Byta panel på bak- och framsida är också gjort, den höga gaveln får vänta till nästa sommar. Jag tycker att det ser fantastiskt ut. Den gula, flagnande oljefärgen och bubbliga masoniten har fått stryka på foten för falufärgsröd träpanel som det varit en gång i tiden. Vi har visserligen valt en locklistpanel lik den vi har tagit bort istället för en lockpanel som var den allra första på huset, en typisk sådan där miss som är gjord på grund av för lite research och för att bygglovshandlingarna måste in. Men det ser ändå väldigt bra ut. I helgen ska fönsteromfattningarna göras, och sedan är det bara att spika läkt.

Vi har valt att inte ändra så mycket på väggens uppbyggnad. Tidigare har de bara tagit bort locket på den gamla panelen och därefter tilläggsisolerat med treetex, därefter spikat upp en vindpapp och ovanpå denna den nya panelen. Treetexen är torr och fin, förutom längst ner mot marken där den tydligt har tagit upp fukt. Den har vi bytt ut mot asfaboard, det vill säga en porös skiva som är behandlad med ”asfaltsmaterialet” bitumem och som är lite mer fuktbeständig.

Ledstången i trappen har vi äntligen fått upp också. Det var en överraskning, jag och sonen kom hem efter en Piteåvistelse och då satt den där på plats! Den är flammad i en grön färg, jag önskar att jag visste vad det rörde sig om för kulörer för den återfinns på många ställen både här och i bagarstugan, och är så smäcker och läcker. Den ger hallen ett lyft. Och välkommet är det, eftersom jag redan har hunnit trilla nerför trappen ett par gånger.

Förra året köpte vi vanliga Weibullsfrön när pallkragarna var färdiga och det var dags att så. I år beställde jag fröpåsar från Impecta. De har en trevlig katalog men framför allt har de en trevlig avdelning med kulturarvsfrön, som de kallar det. Det är gamla sorters grönsaker och blommor som har funnits länge. Rädisor, mangold, morötter, bondbönor och gulbetor, samtliga kulturarvsfrön, har funnit sig tillrätta i våra pallkragar. På bilden syns rädisorna vi har sått, den ena är alltså vit (Philadelphia white box från 1890-talet) – snygg, men stark. Jag föredrar nog den röda sorten.

Vi har bedrövlig jord i pallkragarna. De fick ordentligt med brunnen hästdynga i våras, men de består mest av sand i alla fall. I höst kommer vi att tömma komposten i dem och i pärulandet, som vi hoppas på att kunna plöja upp i höst.

Min Finlands vita ros har blommat ut. Några dagar var den full i blommor, nu ligger snövita blad på backen i drivor. Det regnade tyvärr när busken var som finast, det slog sönder en hel del blommor. Praktbetonikan blommar praktfullt, aklejorna har börjat få frökapslar och ”kejsarkronorna”, brandliljorna, har sprängfärdiga knoppar. Rabatterna är fina just nu. Jag önskar bara att de vore lite tätare.

Jag har fått med en fråga i Gård & Torp, förresten. Mer om det i ett senare inlägg.

Det här har jag velat visa ganska länge. Tyvärr finns det inte några pressbilder, åtminstone inte som jag har fått tag i , från filmen Stora och små män som ju spelades in här i byn och då bland annat på vår gård. Bilderna är en avfotograferad hemmabioduk…

Nu börjar minnena från filminspelningen försvinna. Kyrkan som syns på bilden, det är en kuliss. Kvar fanns murstocken – kyrkan brinner upp i filmen – och den tog vi ner när vi hade grävare här för att gräva grunden på utbyggnaden. Hellre det än att någon skulle skada sig på den. Staketet de satte upp, det har vi alldeles nyligen tagit ner. Det var halvvägs på väg ner på marken.

Kvar är några växter, en syrénbuske och en skylt som sitter på insidan av en dörr på ladugården: ”Till filminspelningen”. Jo, och så den roströda färgen som målades på plåttaken för att, enligt maken, efterlikna spåntak. Jag kan tänka att ett naturligt mattat, galvat plåttak nog liknar ett spåntak mer än ett rostflammat dito.

Här syns Thommy Berggren och Peter Engman i samspråk i vår bagarstuga. Eller, rättare sagt, det här är också en kuliss. Syskonen som då ägde huset ville inte att det skulle filmas därinne. Det är lite bisarrt, det ser precis ut som vår bagarstuga med den marmorerade väggen ovanför den björkådrade bröstningen och luckan bakom muren med precis samma beslag… men har inte samma planlösning som vår bagarstuga. Lite kul är det att Folke och hans far föreställer som om de bor i bagarstugan, som ju faktiskt är rätt liten.

Det är intressant att se det som tidsdokument, det här spelades in för sexton år sedan. Sedan dess har det vuxit igen något fruktansvärt. Vår rönn, den mot kyrkan, den är ju jättestor nu. Liksom björken. Och husen som är med, hus som har förändrats – som vårt – och hus som står och förfaller. På vår lagård ligger fortfarande spånen, gråvackra.En av anakronismerna får mig att le lite: på ett av husen bucklar sig den gamla och väderbitna masonitfasaden tydligt, men filmen utspelar sig på trettiotalet.

Det är inte en film jag direkt kan rekommendera. Den är mest rolig att se för att det dyker upp välbekanta miljöer och ansikten. Den går tyvärr inte att köpa på DVD men har gått på SF-kanalen under våren – kanske den visas där någon fler gång?

Sommarprimörer på serveringsfatet Olymp som tillverkades av Gustavsberg mellan 1916 och 1927, mönstret är ritat av dessinatör John Stierna. Det är en trevlig servis med sitt klarblå mönster. Jag har några serveringsfat, tallrikar och assietter men använder framför allt serveringsfaten.

I natt kommer vi att tillbringa första natten i vårt sovrum, vårt färdiga sovrum det vill säga. På midsommarafton är det precis fyra år sedan vi sov där första gången i överhuvudtaget, åt jordgubbar, spelade spel, drack öl och blev skrämda av en fågel som byggt bo på utvinden. Bilder kommer, medan rummet fortfarande är ”nystajlat” och innan vardagen kryper sig på. Men inte riktigt än. Den här karamellen ska jag suga på ett tag till.