Midvinterkompost

Vi bor underbart skönt. Berg och dalar och, för att låna lite av Taube, vattendrag som brusar mellan gran och fur (som i själva verket inte brusar så mycket, inte där vi bor i alla fall, utan alltmest rinner fram i sakta mak… Visste ni att det är Vindelälven Taube hade i tankarna när han skrev Änglamark?). Nackdelen med att bo som vi gör är dock att vi inte har någon sophämtning, och det låter sig inte göras att åka till tippen flera gånger i veckan. Så vi sopsorterar. Vi har blivit riktigt miljövänliga sedan vi flyttade hit.

Mellan pannrummet och köket har vi en erfoderlig ”sluss”, ett litet utrymme mellan obligatoriska två dörrar som är utmärkt för sopsorteringskärl. Ikea har ett antal kärl av olika slag att välja bland, vi valde att köpa kärl ur serien Sortera som går att stapla på varandra och är enkla att lasta in i bilen. Där ryms det mesta: hård- och mjukplast, flaskor och annat glas av alla de slag, creme fraiche-burkar och reklamblad. Ikea har till och med utskrivbara pdf:er med färdiga etiketter att fästa på locken.

Så var det det där med matavfallet. Vet ni hur lite avfall man egentligen producerar när man sopsorterar nitiskt? Det är faktiskt förvånansvärt lite som sorteras som brännbart – blöjor, dammsugarpåsar, uttjänta tändstickor…

Bor man som vi skulle jag absolut rekommendera att man komposterar sitt matavfall, i vissa kommuner kan man till och med få en billigare räkning för sophanteringen om man komposterar. De moderna, isolerade varmkomposter som finns att köpa är tyvärr inte speciellt snygga, men de går ju att gömma undan om man vill. Vi köpte en biokub, framför allt för att formen gör att det relativt lätt skulle kunna gå att tilläggsisolera den, och att den ser ut som en låda snarare än ett rymdskepp.

En varmkompost är inte en maskkompost. Det innebär att det är mikroorganismer, framför allt, som bryter ner det organiska materialet. Det krävs temperaturer på 5-10 grader för att komposten ska fungera – helt hopplöst, med andra ord, när det är 20-30 grader kallt flera veckor i sträck som vi har det. Även om komposten är isolerad. Vår kompost är, i mitten av december och efter en längre tids väldigt låga temperaturer, täckt med ett tjockt lager rimfrost på både in- och utsida. Potatisrens, bananskal och rimfrost är Stagneliuskt poetiskt.

Det är början av januari och det har kommit mycket snö under några dagar. Ingen ”blia” men väl betydligt högre temperaturer, uppemot -10 grader och något varmare än så. Mycket snö gör det varmare närmare marken, snö isolerar nämligen. Man behöver inte handskar när man tömmer komposthinken, det är varmt där inne – det brinner för fullt. Snön slaskar och tinar runt om komposten (mindre bra eftersom det ju faktiskt innebär ett värmeläckage). Trots att den skenbart varit genomfrusen har det alltså pågått en process där mitt i, någonstans. Kompostering är ett äventyr.

This entry posted in Trädgård. Entry Tags: , Bookmark the permalink. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *