Kammaren

Kammaren har varit underbar att upptäcka på alla de sätt och vis. När vi tog över huset hade kammaren ingången som den syns på bilden, det var den enda spegeldörren som inte hade masonit förspikad, kammaren hade också kvar ett enkelt men äldre fönsterfoder, och var ett litet men väldigt charmigt rum. Vi vet att de äldsta på gården – min mans farfars farfar och hans hustru – en gång bodde här, sedan farfars far tagit över. Av kvinnan som en gång bott här (syster till min mans farfar) fick vi höra att det en gång funnits en ingång från förstugan in i kammaren. Hon hade legat i storstugan, när hon var liten, och hört hur hennes storasyster kommit in i huset och gått in i kammaren, berättade hon. Den berättelsen fick avgöra hur vi skulle bära oss åt vid utbyggnaden: vi skulle ta upp den gamla dörren och sätta igen den nyare dörröppningen. Härigenom hittade vi ett större antal tapetlager för att komma ner till den limfärgsmålade timmerväggen och den fina schablonmålningen.

Här till vänster syns timmerväggen efter att vi tagit bort skivan och tapeterna och öppnat upp den gamla dörröppningen. Garderoben som var byggd i detta hörn är också borttagen. Tapetlagren är intakta på övriga väggar.

När jag och min man var och undersökte huset, som vi undersökte huset där en sommar så fort vi hade en ledig dag, upptäckte vi en väldigt förspacklad taklist. Det är egentligen en väldigt tjock och lite speciell taklist, som ser ut lite som en kloss med dithyvlad pärla. Hur gammal den kan vara har jag ingen aning, men den känns väldigt besläktad med pärlspontstaket. Den taklisten har vi låtit hyvla upp en kopia av, och den har vi bland annat i hallen och i vårt gästrum (som vi än idag använder som vårt sovrum). Givetvis ska den spikas upp i kammaren också. Vår byggare svor ve och förbannelse över den – den var tydligen inte det lättaste att hantera med våra krokiga väggar. Han har fuskat och skruvat fast den på något ställe, för att den skulle följa väggen någorlunda.

I kammaren har vi vårt allra äldsta tak, om än museifolket som var här inte tror att det är det ursprungligaste taket. Det är ett brett tak av pärlspont med en hyvlad pärla i mitten av brädan. Det hade spikats för med spännpapp, bara ett lager och alltså inte det flertal lager som återfanns på andra ställen i huset. En trolig orsak är att det läckte en del spån från mellanbjälklaget – hålen är dock tilltäppta med lindrev nu. Det är rätt ruffigt, handhyvlat, med en hel del kvistar och gropar. Men väldigt charmigt.

Vi demonterade ju skorstensmuren som delvis gick inne i kammaren. Det var inte den ursprungliga muren, och var på sina ställen i rätt dåligt skick. Tyvärr innebar det att det blev ett hål i takpanelen. Vi har funderat länge och väl på hur vi skulle göra med det hålet – försöka hyvla upp en liknande pärlspont (det föreslog en av antikvarierna som var här), laga med en slät spont, någonting annat? Vår byggnadssnickare löste problemet åt oss. Det visade sig att han hade en liknande pärlspont liggande i ett uthus och med denna lagade han hålet. Det syns väldigt väl att det är lagat (det syns på den högra bilden här ovan), och vi har inte ansträngt oss att försöka få till det perfekt med spackel heller. Det får synas att det är tillagt, helt enkelt.

Innerdörren

Innerdörren till kammaren har vi låtit specialtillverka efter våra mått. Vi tog bara upp den gamla dörröppningen och gjorde den inte större. Innerdörrarna, hur ursprungliga de än är i huset, är antagligen inte de första innerdörrar som funnits här. Den har samma spegelindelning som de övriga dörrarna, men är smal och väldigt låg. Och den är, förstås, en modern dörr. Det lät sig inte göras att leta reda på en gammal dörr med samma mått; artonhundratalsdörrarna är i regel avsevärt mycket bredare och nittonhundratalsdörrarna avsevärt mycket högre.

Limfärgen

Kammartaket var limfärgsmålat. Det sägs ibland att man kan använda tapetklister – alltså vanligt, gammeldags cellulosabaserat tapetklister utan plast – för att smeta upp i taket och få bort limfärgen på det sättet. Det tordes vi dock inte, eftersom det är mycket springor och skrymslen i det som det kan bli kvar gegga i. Bästa metoden läste vi om i Gård & Torp: att först spreja vatten i taket med en vanlig blomspruta, och sedan skrapa bort limfärgen med en spackelspade. Därefter skurade maken taket med vatten och en skurtrasa för att få bort det som blivit kvar. Vatten är fantastiskt – de små spikhålen som fanns kvar från pappspänningen svällde och blev i princip ”osynliga”. Precis som med såpskurningen. Vi hade väl egentligen tänkt limfärga det, som innan – men vi valde här att måla med enbart matt linoljefärg istället.

Tapeterna

Tapetlagren har jag ännu inte gått igenom – vi har tagit ett prov och det ska väl så småningom hamna i våde huspärm och i en tavla vi kan sätta upp på väggen. Klart står att den vackraste tapeten jag någonsin har sett har funnits här inne – vitgrå rosor på blåtonad botten. Någon sådan tapet kommer vi dock inte att sätta upp nu. Vi funderade på tapeten Kajsa från Sandbergs som vagt påminner om den, men nej – det blir en gobelängtapet istället. Garderoben flyttas in igen, golvet ska slipas – det är ett lackat femtiotalsgolv som blivit riktigt fult – och målas. Snart får vi kammaren så klar att vi kan börja flytta in dit – så otroligt skönt!

This entry posted in Byggnadsvård, Renoveringen. Entry Tags: , , , , Bookmark the permalink. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *