Huset i grund och botten

Förvånande nog är ett par av de vanligaste söktermerna för att hitta till den här bloggen ”gjuta platta” i kombination med ”torpargrund” och ”timmerhus”. Tar man sig an ett gammalt hus lär man någon gång ha en fundering eller två på grundkonstruktionen, hur det funkar, vad man ska göra åt den – om någonting. Vårt eget utgångsläge för några år sedan var golvvärme och klinkers. Nu talar vi om egenskapsliknande material och att ändra så lite som möjligt. Att det är många som går i liknande tankar, och har funderingar på att isolera golvbjälklag eller gjuta platta, kan man se på Bygga hus forum.

Det råder en hel del begreppsförvirring kring benämningen på de olika grundkonstruktionerna. Vad som kallas ”torpargrund” i den ena boken behöver inte göra det i den andra. Olyckligt blir det då också när man får höra att den ena eller den andra grundkonstruktionen är en riskkonstruktion (som nu senast i mitten av september när nyheten att hundratusentals villor med torpargrund har fuktskador), när man inte vet exakt vad som avses.



På bilderna lånade från Byggnadsvård Nääs syns exempel på vad kan mena med mullbänk (till vänster) och torpargrund (till höger).

Mullbänk kan till exempel avse en jordvall som isolerar mot golvdrag ut mot grundstenarna, eller en grundkonstruktion där syllen eller golvåsarna ligger direkt mot marken, eller att man fyllt upp grunden med jord ända upp till golvet. Talar man om en torpargrund kan man tala om allt ifrån en modern ventilerad krypgrund med isolerat golvbjälklag, till en konstruktion med stengrund och luftficka under golvet men oisolerat golv, och en luftad grund med isolerat golvbjälklag. För att göra saker och ting svårare kan man ha en blandkonstruktion, en luftad grund med låg grundmur och ett fåtal kattgluggar.

Är då det ena eller det andra en riskkonstruktion? Både ja och nej. Mycket beror naturligtvis på betingelserna, till exempel hur dränerande marken är och hur luftfuktigheten är där man bor. Ligger huset i en sänka är det större risk med fukt i grunden än vad det är om huset ligger på en höjd, till exempel. Förr valde man byggplatser med omsorg. Husen skulle stå på en förhöjning och gärna på naturligt dränerande mark och det medför naturligtvis att man inte behöver oroa sig för fuktproblem och röta. Har man jord som ligger mot syll och golvåsar är risken förstås den att virket rötar, men det behöver inte ha gjort det (och det är naturligt att det har skett en viss nedbrytning av virket efter 200 år).

Det verkar finnas en inställning att gamla grunder är dåliga och bör åtgärdas, dock ska man inte tro att grunden måste åtgärdas för att det är dåliga konstruktioner. Det är sant att gamla grunder inte motsvarar de krav vi ställer på värmeekonomi och komfort. Men har man inte ett fuktproblem finns det egentligen ingenting att åtgärda. Det finns ett engelskt talesätt som lyder one of the quickest ways to break something is to fix it when it ain’t broken, och det riskerar att vara sant även i detta sammanhang. Om man isolerar för mycket eller förändrar grundens förutsättningar på andra sätt riskerar man också att orsaka ett fuktproblem. En platta på mark suger till exempel fukt och lyfter upp vattennivån, och det är inte önskvärt i ett gammalt hus.

Regel ett är alltså att inte förutsätta att en gammal grund behöver åtgärdas. En modern krypgrund med uteluftsventilation bedöms idag som en konstruktion med hög risk för fuktproblem, men det innebär inte att det är sant för en gammal grund. En ny grund är betydligt mer tät och isolerad än vad en gammal grund är. En gammal torpargrund fungerar bland annat för att det sker ett visst värmeläckage neråt i grunden, och att grunden värmdes upp av murstocken. Både den luftade grunden och den oluftade grunden var dessutom uppbyggda enligt principen för fuktvandring. Markfukten vandrar upp genom golvet och torkas upp av den varma inneluften. Regel två är att inte förändra dessa förutsättningar alltför mycket. Lackade golv, linoleummattor och plastmattor kan orsaka en ökad fuktbelastning eftersom fuktvandringen hindras. Samma sak med ett alltför välisolerat golvbjälklag. En tjock isolering gör dessutom att grunden blir kallare, vilket kan medföra kondensproblem och en ökad fuktbelastning i grunden. Regel tre är att använda material som är diffusionsöppna, det vill säga ånggenomträngliga, och tillåter grunden att fungera som den ska. En mullbänk som den som syns på bilden ovan kan till exempel ersättas med makadam och lecakulor för isolering. Använd inte mineralull som tar upp fukt men inte kan avge den såsom cellulosaisolering. Tänk på att inte använda alltför täta ytskikt och att använda isolering och andra material i blindbotten som är diffusionsöppna.

Riskfaktorer

  • Täta ytskikt som plastmattor, linoleummattor, fernissade/lackade golv.
  • Rabatter och annan växtlighet nära grundmuren och huset.
  • Förhöjd marknivå nära huset.
  • Mark som lutar in mot huset istället för från huset.
  • Pågjutning av stenstockeln med cement. Detta var ganska vanligt under mitten av 1900-talet. Cement är kapillärsugande (det vill säga att det tar upp vatten) och är i princip att betrakta som ständigt fuktigt. Sprickor kan leda in vatten i grunden och kan leda till rötskador.

Läs mer om grundkonstruktioner:
Hålla hus
”Hur mår huset i grund och botten?”, artikel i Byggnadskultur

This entry posted in Byggnadsvård. Entry Tags: , , , , Bookmark the permalink. 

3 Responses to Huset i grund och botten

  1. aliba says:

    Ja jag blir lite förvirrad när jag läser om grundkonstruktioner, vad är det jag har egentligen?
    Jag har knackat bort cement från grunden och tagit bort linoleum för att minska risken för fukt nu när inte huset är uppvärmt hela tiden längre. Det hade börjat bli en tunn vit mögelhinna på golvbrädorna men det har torkat nu.
    Tack för bra information.

  2. Lundagård says:

    TACK för en bra och utförlig beskrivning, precis sådant som behöver skrivas och som jag har tänkt att man borde skriva men får aldrig till det, så jätteskoj att du satsar på texten!

  3. Stig Hermanson says:

    Hej!
    Vårt hus är byggt 1912 och har en hel källare med gjutna golv. Grunden är uppbyggd av slaggsten och granitblock. Huset är byggt på en liten höjd vilket jag förstår var vanligt på den tiden med tanke på dränering. Min fråga är om man kan bila bort ett golv och gräva ur och få en större takhöjd i några av rummen i källaren.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *