Själfullt?

Åren går, man restaurerar efter konstens alla regler. Hittar även på några extra egna. Men så vänder man sig plötsligt om i steget, det man gjort syns tydligt. Det som var är för alltid borta… […] Det kommer att ta en mansålder innan mitt fönster återfår sin ”själ”. Skulle jag låtit det vara…?

Tankarna tillhör en dagboksskrivare kallad Fogeltorparen på Gård & Torps hemsida, illustrerad med två bilder på ett slitet fönster och ett nyrenoverat dito, det förra med underskriften ”själfullt!”. Nils Olof kommenterar inlägget: ”Man behöver inte ens ’våldsrenovera’ för att huset ska förlora sin själ. Att återställa kanske inte alltid är det bästa.”.

Det finns en viss estetisk kvalitet i det grånande förfallet. Det orörda huset eggar funderingar och fantasier. Fogeltorparen kallar det ”det spröda vackra ’förfallet'”. Och visst är det någonting speciellt att sitta och dricka en kopp kaffe inomhus medan vinden blåser utanför och fönsterrutorna skallrar så karaktäristiskt. Huset som försvinner i trädgårdens lummighet, lupiner och brandliljor som tar över gräsmattan, vinklar som skevar och fasader som blir solbrända som en fiskargubbe.

Men som bilderna här ovan skvallrar om är förfall inte bara förfall. Det ”spröda vackra ’förfallet'” övergår vid någon tidpunkt att vara sprött och vackert till att vara direkt skadligt för huset. Det estetiskt tilltalande i en sprucken, regntvättad och solbiten fasad i all ära – men det kostar mer än det smakar om regnet kan ta sig in bakom den.

Skulle jag ha låtit det vara, undrar Fogeltorparen, antagligen för viss retorisk effekt. Det icke-retoriska svaret hittar man i antikvarien Anders Franzéns lista med tio budord för god byggnadsvård, som har publicerats i tidskriften Byggnadskultur, specialnumret ”Se om ditt hus” . Det första budet lyder: Låt inte huset förfalla. Gör man det gör man sig själv och huset en stor otjänst – då finns helt enkelt inte mycket mer ”själ” kvar att ta hand om.


Ödehus i trakterna mellan Lycksele och Sorsele. Bilden togs genom en söndertrasad fönsterruta.

Jag tror att förfall föder förfall.
Det karaktäristiska skallrandet i fönsterglaset i ett gammalt hus är ett tecken på att kittet är borta. Det må låta hemtrevligt, men utan kitt och utan färg finns inget som skyddar fönsterbågen mot regn och röta. Färg är offerskikt, det är husets skyddande trenchcoat.

När vi hade bestämt oss för att ta över gården var det redan vinter. En varm påskdag när vi varit ute och åkt skidor bestämde vi oss för att ta skidorna över till huset för att fika och kolla runt lite. När vi kom dit tänkte jag: ”Herrejösses”. Skoterspår gick kors och tvärs över gräsmattan. När vi var där körde ännu en skoter förbi, mitt mellan bagarstugan och stora huset. Jag blev i ärlighetens namn förbannad och det är fler än en gång jag har tänkt på det innan vintern kom detta år.

Men de gånger vi har varit till huset i vinter har det inte kört några skotrar där. Jag tror att det beror på att det syns att det är någon som bryr sig: tallhäcken hade kapats, fönstren var ommålade och vägen skottad. Det var mer bebott. Man är inte och leker på en trädgård där någon bor. Eller bryr sig. Men där fönsterrutorna är pajade kan man lika gärna kasta ännu en sten och förstöra fler. Man kan ta sig in och leka. I Sorsele finns ett ödehus där flera generationer barn har lekt, som har slagit sönder kakelugnar och glasrutor. Förfall föder förstörelse.

Det spröda, grånande förfallet är inte bara vackert. Det är riskabelt också.

Några tips för att avvärja förfallet:

  • Se över att taket är helt och takavvattningen fungerar. Läckande hängrännor kan skada fasaden. Rensa hängrännor och stuprör.
  • Fönster och dörrar ska fungera. Smörj gångjärnen och hyvla dörrbladet om det är nödvändigt för att gå igen.
  • Färg fungerar som husets regnrock och skyddar mot väder och vind. Var inte rädd för att måla – men gör det med rätt sorts färg!
  • Se över grunden. En cementputs på stensockeln är att betrakta som ständigt fuktig och bör tas bort. Ventilerna ska fungera.
  • Se över marknivån. Är den för hög kan den göra skada på timmer och fasad eller medföra att grunden är fuktig. Att gräva bort runt huset är en av de första åtgärderna som bör vidtas när man köper ett hus där sådant inte gjorts. Marken ska luta från huset så att vattenavrinningen fungerar.
  • Träd, buskar och rabatter kan vara husets värsta fiende. Gamla löv som faller ner på taket kan göra skada vilket i förlängningen kan innebära att regnvatten tar sig in och förstör huset. Rabatter och gräsmatta bör ligga minst fyrtio centimeter ifrån huset. Anlägg en grusgång närmast stenfoten istället. Vattenledande rötter från träd (björk- och granrötter är ohyggliga) och buskar kan ta sig in i grunden. Det har vi själva sett, dessvärre, och det är inte vackert. Man vill inte gärna ha organiskt material i grunden.
This entry posted in Byggnadsvård. Entry Tags: , , Bookmark the permalink. 

0 Responses to Själfullt?

  1. Du skriver väldigt intressanta inlägg! Kul att läsa!

    Jag håller med dig i att det ibland finns ett slags ”romantiskt skimmer” över byggnadsvård som ofta enbart inriktar sig på det estetiska och inte på det praktiska och nödvändiga. I många fall handlar byggnadsvårdsartiklarna i tidningar som gård och torp om restaureringar av små sommarställen där det är möjligt att bevara den standard som fanns för hundra år sen. Men för oss som faktiskt ska bo, på heltid, i våra gamla hus?

    Sen tror jag inte heller att man hade slitna, flagnande och okittade fönster under husets glansperiod. Då höll man efter huset och skötte om det på bästa sätt så att det skulle bevaras fram till våra dagar. Då är det ju vår skyldighet att fortsätta att ta hand om hus och byggnader så att de fortsätter att leva, inte bara njuta av det ”vackra spröda förfallet” tills det helt plötsligt inte finns något hus längre.

    Men jag tröttnar ibland på alla förståsigpåare och både romantiserande och tillrättavisande artiklar och svar i exv ”Gård och torp”…..

  2. Pingback: Vad är byggnadsvård? « bygga bo - renoveringsbloggen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *