Masonitmarodörer

Jag är inte överdrivet förtjust i tidningen Lantliv, men köper den ändå. Många inredningar tycker jag är fina och inspirerande. Det är bara det där oskicket att kalla vita golv, väggar och tak för ”lantligt och gammalt”, eftersom jag inte kan se att det är särskilt lantligt och gammaldags alls.

Idag kom det senaste numret och jag måste säga att jag blir lite fundersam. Där skildras renoveringen av en liten skärgårdsstuga.

Interiören i boningshuset har renoverats varsamt för att behålla den gamla charmen. Susanne och Michael la ner extra mycket jobb på att ta ner skivorna som täckte alla väggar, för bakom dem dolde sig den liggande råsponten som målades vit och knyter ihop inredningen i det gamla huset.

Rätta mig gärna om jag har fel, men mig veterligen har råspont aldrig varit tänkt att vara ett synligt väggmaterial. Det används som underlag för tapet, väv- och pappspänning, och annan panel, men en synlig slät panel är hyvlad (slätspont) och inte sågad (råspont). Råspont användes alltså under golv, väggar och tak men var inte synlig själv. Eftersom skivor – antagligen treetex eller masonit – var det enda som satt på råsponten misstänker jag att det var just den som var den ursprungliga väggbeklädnaden. De släta fodren antyder också att huset är av ett något yngre slag. Det är givetvis svårt att avgöra på några bilder och en kort artikel, men det fick mig som sagt att fundera. Att riva bort tills inget finns kvar än det som inte var tänkt att synas från början, är inte ”varsam renovering” eller att behålla ”den gamla charmen”. Den grova känslan i målad råspont kanske sammanfaller med en uppfattning om hur det såg ut ”förr i tiden”, men säger ingenting om hur det har sett ut. Det är väl det som är grejen med byggnadsvård, är det inte? Att berätta hur det har sett ut.

Skulle man riva ut masoniten i svärfars barnrikehus som byggdes på 40-talet skulle den ursprungliga väggbeklädnaden också försvinna, och med den en hel del kulturvärden. Min favoritantikvarie skriver klokt:

Det finns många argument för att man ska använda masonit idag, både kulturhistoriska, miljömässiga och tekniska. Ur kulturhistorisk synpunkt bör man vid renovering och ombyggnad använda samma material som ursprungligen, eftersom materialet är en del av det som gör husets karaktär och dessutom berättar en viktig historia om den tidens byggande och människornas drömmar och mål. Om masoniten är ursprunglig i eller på huset har den ett kulturhistoriskt originalvärde som är oersättligt.

Har man ett gammalt hus som varit bebott under större delen av 1900-talet lär masonit vara ett av de material man måste handskas med, liksom treetex, en tjockare och mjukare träfiberskiva. På dörrar, på väggar, på golv och i tak. Vi har plockat bort en del för att ta fram den äldre panelen. Men på övervåningen, där det väggmaterialet användes när rummen inreddes, får det förbli om än i omtapetserad form.

Allt jag kan säga är att man inte ska gå på allt snack om den ”gamla charmen” och ”lantligt och gammaldags”. Drömmen om ett kritvitt 1700-talstorp är i de allra flesta fall anakronistisk, liksom drömmen om lerklining och pärlspont i småhuset från 40-talet. Läs på istället, om vilka material som var vanliga när och var. Om ditt hus byggdes i mitten av trettiotalet är risken stor att det inte finns någonting under de pappspända taken och masonitklädda väggarna. Självklart kan man välja att plocka bort det i alla fall, men då ska man inte inbilla sig att man har plockat fram någonting ursprungligt. Eller att man har varit särskilt varsam.

Imorgon kommer min nyinhandlade systemkamera som ska hjälpa till att dokumentera arbetet (en sådan har jag suktat efter sedan fotograferingskursen på journalistutbildningen). På torsdag kommer grunden att gjutas. På fredag åker vi och hämtar innerdörrar från ett rivet 1800-talshus med samma spegelindelning som våra befintliga, och den nytillverkade pardörren som kommer att bli vår ytterdörr. Det börjar bli riktigt spännande, och jag sitter fastlåst i ett litet studentrum i Umeå när jag inte är på redaktionen och jobbar. Det suger. Men jag har förstås tid att sitta och skriva magsura krönikor om ovarsamma renoveringar.

This entry posted in Byggnadsvård, Renoveringen. Entry Tags: , , , Bookmark the permalink. 

0 Responses to Masonitmarodörer

  1. Pernilla says:

    Jag kan inte annat än hålla med. Det finns inget som irriterar mig så mycket som när det påstås att någon ”renoverat varsamt” och så har de egentligen rivit ut allt som hörde ihop med husets historia och istället ”gamlifierat” det. Sådana människor har verkligen inte en aning om vad varsamt betyder!

  2. Maria says:

    Hej!
    Oj, jag håller verkligen med dig! Kul att du hittat min blogg – då hittade jag din. Jag blir verkligen nyfiken och ska läsa mer så fort jag får tid.
    På återseende!
    Hälsn Maria

  3. Jerker says:

    Heja Heja!

  4. Väldigt bra skrivet och lycka till med byggandet.
    Masonitälskaren.

Lämna ett svar till Herr Hvila Ro Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *